Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nationell skolpeng.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunala skolplaner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring i skollagen för att säkerställa pedagogers avgörande inflytande över skolan.
I 2 kap. 2–3 §§ skollagen slås fast att som rektor får endast den anställas som ”genom utbildning och erfarenhet har förvärvat pedagogisk insikt”. Vidare fastslås att kommunerna är ”skyldiga att för undervisningen använda lärare, förskollärare eller fritidspedagoger som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak skall bedriva”.
Skollagen trycker alltså mycket hårt på att det är pedagogiskt utbildade som skall leda skolans arbete både i rektorsfunktionen och i det vardagliga skolarbetet. Det är bra. Det finns emellertid flera problem i verkligheten som gör det svårt att nå upp till skollagens intentioner.
Bristen på utbildade lärare är ett problem. Skall vi få en skola med enbart personal med ”utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak skall bedriva” krävs krafttag för att minska lärarbristen. I grunden handlar det om att på olika sätt uppvärdera läraryrket. Det kan handla om lönefrågor och karriärmöjligheter, men också om arbetsmiljöfrågor och skolans status i samhället.
En annan utmaning mot den professionella styrningen av skolan som föreskrivs i skollagen är en följd av kommunaliseringen. Det förekommer alltför ofta att politiker på kommunal nivå försöker påverka det pedagogiska innehållet i skolan. Detta kan ske både genom ekonomiska styrmedel och via den kommunala skolplanen.
Det är viktigt att skollagens intention om en professionellt ledd skola infrias. Skolan måste fredas från kommunpolitikers och kommunala förvaltningstjänstemäns försök att påverka pedagogiken. Detta kan ske på tre sätt:
För det första bör skolans finansiering flyttas från kommunerna. En nationell skolpeng bör införas. En nationell skolpeng har flera fördelar. Bland annat ger den alla elever likvärdiga möjligheter att klara skolan. En annan fördel är att den innebär att skolorna blir friare. Även med en nationell skolpeng kommer de flesta skolorna att stå under kommunal huvudman. Därför behövs ytterligare förändringar för att befria skolan.
För det andra bör därför de kommunala skolplanerna avskaffas. De nationella styrdokumenten räcker väl till för att styra verksamheten. Skollagens krav på kommunerna att ta fram en kommunal skolplan (2 kap 8 §) bör därför tas bort.
För det tredje bör det införas en ny bestämmelse i skollagen som uttryckligen slår fast att politiker och kommunala förvaltningstjänstemän inte får styra den pedagogiska verksamheten.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Christer Nylander (fp) |