Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa kårobligatoriet vid de svenska högskolorna och universiteten.
Enligt första paragrafen i förordning (1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar vid universitet och högskolor måste alla högskole- och universitetsstudenter vara medlemmar i en studentkår. Inga undantag ges. Det lindrigaste straffet vid obetald medlemsavgift är att nekas vetskap om tentamensresultat, följt av nekande att skriva tentamen eller i värsta fall utestängas från undervisning. Detta endast för att man hävdar sin grundläggande rätt till föreningsfrihet.
Föreningsfriheten kan normalt sett sägas vara tvåsidig. Dels har alla individer friheten att välja vilken förening man vill vara medlem i, dels friheten att välja vilken förening man inte vill vara medlem i. Genom den svenska grundlagstiftningens konstruktion, faller studentkårsobligatoriet utanför rättigheten att själv få välja vilken eller vilka föreningar man inte vill delta i och detta är ett klart brott mot Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, art 20, stycke 2: ”Ingen må tvingas att tillhöra en sammanslutning”.
Studentkårsobligatoriet är en skamfläck på ett annars skinande svenskt demokratiskt system och bör avskaffas omedelbart. Det måste stå individen fritt att själv få välja.
|
Stockholm den 26 september 2003 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |