Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten att avskriva statliga studielån för ungdomar som väljer att bo och arbeta i glesbygden, och att detta finansieras inom ramen för studiefinansieringssystemet.
Befolkningsminskningen i landets glesbygdskommuner är bekymmersam. Många kommuner har halverats vad gäller innevånar antalet, vilket medfört stora problem för kommunerna att klara offentlig service och företagande.
Unga som besitter kompetens flyttar när livsmöjligheterna undergrävs. Inte sällan är det ogenomtänkta beslut av statsmakten som gör det omöjligt för hela landet att leva. Det ena stödpaketet och bidraget efter det andra har konstruerats, men utan långsiktighet. Nu behövs krafttag för att vända utvecklingen – krafttag i form av att ge goda förutsättningar för glesbygdskommunerna att utvecklas.
En viktig förutsättning för att ett samhälle ska kunna utvecklas och för att människor ska bo kvar är att det finns arbete och fungerande företag, men för att ett företag ska kunna fungera och utvecklas behövs kunskap och kompetens och i många glesbygdskommuner saknas idag unga människor med kompetens.
För att vända den nedåtgående spiralen behövs åtgärder som stimulerar unga människor att stanna kvar i glesbygdskommunerna, men som även motiverar unga från tätorten att flytta till glesbygden. Ett sätt att åstadkomma detta kan vara att årligen avskriva statliga studielån med det belopp som lånen ska återbetalas med om de unga vuxna väljer att stanna eller flytta till en glesbygdsbygdskommun för att arbeta och bo där. I Kåfjord i norra Norge prövas åtgärder där avskrivning av studielån ingår som en parameter, vilket har medfört att hundratalet nya arbetstillfällen har skapats. En försöksverksamhet i exempelvis Norr- och Västerbotten bör prövas som möjliggör avskrivning av statliga studielån för ungdomar som väljer att bo och arbeta i glesbygden i dessa län.
|
Stockholm den 26 september 2003 |
|
|
Erling Wälivaara (kd) |