Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket bör ges i uppdrag att ta fram riktlinjer och råd för sponsring av skolor.
Relationen mellan arbetsliv och skola är föremål för ständig diskussion. Vänsterpartiet menar att det är angeläget att ha ett gott samarbete mellan skolan och det omkringliggande samhället, inklusive arbetslivet och dess parter. Ofta kan dessa bidra till skolans arbete med erfarenheter som annars inte skulle finnas, och omvänt är det viktigt att skolan deltar i samhällsutvecklingen. Men det finns också situationer då det är viktigt att sätta gränser för att säkra skolans möjligheter att vara en plats där kritiskt tänkande och allsidighet har företräde. Ett sådant sammanhang är då företag och organisationer på olika sätt vill stödja eller sponsra skolor.
Vänsterpartiets principiella uppfattning är att sponsring i skolan inte skall förekomma, eftersom det riskerar att påverka eller rent av styra skolans arbete och undervisningens innehåll. Om skolor väljer att tillåta olika typer av sponsring menar vi att det under inga omständigheter får innebära att undervisningen eller någon del av skolans arbete i övrigt styrs eller kan misstänkas för att styras av företags‑ eller organisationsintressen. Inte heller är skolan en plats för reklam, företag eller organisationer annat än som en del av en kritisk diskussion inom ramen för den ordinarie undervisningen, eller då organisationer bjuds in för att delge sina erfarenheter och åsikter.
När det gäller frågan om läromedel är det delvis en definitionsfråga om reklam eller sponsring där skall vara tillåten. Vår uppfattning är att läromedel i skolan skall förstås i bred bemärkelse, som det material man använder i undervisningen. Det kan handla om böcker som tagits fram för just undervisning, men också om dagstidningar, artiklar, romaner, information från Internet, filmer, konst osv. I skolans uppgift ligger att allsidigt belysa olika ämnen och ur olika perspektiv lyfta värderingar och spegla en bredd av åsikter så att eleverna uppmuntras att själva ta ställning och utveckla ett kritiskt förhållningssätt. Därför är det naturligt att man ibland använder också rent propagandamaterial från till exempel politiska partier och organisationer som läromedel, och man kan mycket väl ta del av reklam som ett led i undervisningen. Däremot är vi starkt kritiska till att man på en del skolor utan märkbara reflektioner i ämnesundervisningen använder sponsrade läroböcker som gör direkt reklam för olika företag.
I ett tidigare motionsyrkande har vi föreslagit att skolsponsring bör regleras genom ett förtydligande av marknadsföringslagen. Enligt lagutskottet har marknadsföringslagen generell räckvidd och är tillämplig vid marknadsföring i skolan. Utbildningsutskottet menar att det är kommunerna och skolorna som har ansvar för att det finns handlingsplaner eller policy för hur man skall förhålla sig till sponsring i skolorna. Vi menar att kommunerna och skolorna behöver hjälp i form av nationella riktlinjer för att fastställa sådana handlingsplaner. I Finland har Konsumentombudsmannen publicerat anvisningar för skolsponsring, som en hjälp till kommuner och skolor att besluta i frågor som rör sponsring. I Norge menar Forbrukerrådet t.o.m. att all reklam, inklusive sponsring, i grundskolan skall förbjudas eftersom enbart riktlinjer ej är bindande nog.
Statskontoret har, på regeringens uppdrag, nyligen genomfört en utredning av sponsringen av statliga myndigheter och verksamheter. I rapporten Klara villkor för sponsring av statlig verksamhet (2003:22) förespråkas en tydligare reglering av sponsringen inom statlig verksamhet och det lämnas förslag till riktlinjer för hur myndigheter ska förhålla sig i sponsringsfrågor.
Skolan är visserligen ett kommunalt ansvar, men det faktum att skolsponsring är en marknadsföringsform som vänder sig direkt till barn borde föranleda ett större statligt ansvarstagande. Det har tidigare funnits ett samarbete mellan Konsumentverket och Skolverket för att ta fram etiska och praktiska råd för hur skolor ska ta emot stöd i olika former från organisationer och företag. Detta samarbete gav inte något konkret resultat. Därför bör ett uppdrag riktas till Skolverket att skapa riktlinjer för skolsponsring, som hjälp till kommuner och skolor att själva kunna reglera hur de kommersiella kontakterna med det omgivande samhället ska se ut. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 25 september 2003 |
|
|
Lennart Gustavsson (v) |
|
|
Britt-Marie Danestig (v) |
Camilla Sköld Jansson (v) |
|
Anders Wiklund (v) |