Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av ett reformerat studiemedelssystem med anledning av Riksdagens revisorers förslag angående CSN:s handläggningstider och tillgänglighet.
Det nya studiemedelssystemet som trädde i kraft i juli 2001 är inte ett nytt och reformerat system utan snarare ytterligare ett antal lappar på ett i längden ohållbart system. När beslut om studiemedelssystemet togs i riksdagen röstade Moderaterna för avslag på propositionen.
Riksdagens revisorer har nu för riksdagen framlagt förslag angående förbättringar av CSN:s handläggningstider och tillgänglighet. Den helt avgörande svårigheten handlar framför allt om att få ett system vars delar hänger ihop. Det tydligaste exemplet på detta rör den roll som Centrala studiestödsnämnden, CSN, spelar. Många av de problem som finns har uppstått genom en rigid syn på studiefinansieringen, som ytterst har sin grund i CSN:s dubbla monopol som beslutande myndighet och som utbetalare. Vår uppfattning är att utbetalningarna av studiemedlen och myndighetsansvaret inte är oupplösligt förenade. Det finns flera möjligheter till konkurrens och alternativ som i dag inte tillvaratas.
Studentens möjlighet att betala tillbaka lånen har hamnat vid sidan av fokus i debatten. Faktum är att det i realiteten inte finns en hållbarhet i det nuvarande systemet, särskilt inte vad gäller skuldsättningsproblematiken. I takt med att antalet studenter ökar kommer dessa problem att accentueras.
Det behövs av flera anledningar politisk enighet kring ett långsiktigt, hållbart och överblickbart studiefinansieringssystem. Moderata samlingspartiet är inriktat på att konstruktivt söka lösningar till ett heltäckande studiefinansieringssystem som bygger på bredast möjliga politiska förankring och som uppfyller följande avgörande principer:
För det första skall ett framtida studiefinansieringssystem vara ekonomiskt hållbart och överblickbart både för den enskilde studenten och samhället samt fullt ut finansierat.
För det andra skall högre utbildning löna sig även ekonomiskt. Ett sätt att bidra till högre lönsamhet är att på olika sätt försöka minska studenternas skuldsättning. Bland annat vill vi helt ta bort fribeloppet och göra det möjligt för studenterna att arbeta utan att få minskade studiemedel.
För det tredje skall systemet bidra till att motverka social snedrekrytering. Många vågar av olika skäl inte ta steget in i den akademiska världen. Det avgörande är att högre studier skall löna sig. Studier utomlands skall uppmuntras. Det ger Sverige mer av spetskunnande och nödvändiga internationella kontakter.
För det fjärde skall skulderna betalas tillbaka. Både nuvarande och föreslagna system bidrar snarare till det motsatta, ökad skuldsättning, eftersom sannolikheten att den enskilde skall kunna betala tillbaka studielånet innan avskrivningen sker för många individer är obefintlig.
För det femte skall systemen skilja på sådan finansiering som är relaterad till studierna och sådan som inte kan direkt hänföras till detta område, exempelvis vad avser bostad under studietiden. För sådana kostnader måste särskilda låneformer tillskapas.
För det sjätte skall alla studenter ha rätt till såväl privatekonomisk rådgivning som information om vilken kvalitet olika utbildningar har innan de fattar ett av de viktigaste investeringsbesluten i sina liv.
För det sjunde måste ett större mått av flexibilitet tillåtas så att även längre studier kan finansieras via studiemedel och de som så vill kan erbjudas studiemedel i mer än tio månader per år.
För det åttonde vill vi konkurrensutsätta CSN genom att skapa möjligheter för de studenter som vill få sina studielån via sin bank.
Sammantaget är det vår uppfattning att dessa åtgärder skulle leda till ett effektivare studiefinansieringssystem än vad som nu existerar och garantera en tryggare situation för den enskilde studenten.
Vad gäller de mer konkretiserade förslagen anser vi först och främst att de förenklingar av regelverket som föreslås är i linje med vår allmänna hållning till offentliga system: de bör präglas av transparans, tydlighet och konsekvens.
Däremot kan inte detta sägas om förslaget om mindre förhandsprövning och mer efterhandskontroll. Den kritik som såväl JO som JK framfört delar vi, och förslaget verkar i denna del direkt rättsosäkert och svårbedömt. Dessutom är efterhandskontroll tidsödande och det innebär också att samhället erkänner att man misslyckats med att erbjuda en utlovad tjänst. Detta är i grunden oacceptabelt.
I fråga om förslaget att ersätta intäkterna från påminnelseavgifter med anslag delar vi bedömningen att detta snarast bör ske. Det är orimligt att budgetera en offentlig myndighets verksamhet med utgångspunkt i straffavgifter och inte i fasta intäkter.
|
Stockholm den 22 september 2003 |
|
|
Gunilla Carlsson (m) i Tyresö |
|
|
Per Bill (m) |
Anna Ibrisagic (m) |
|
Tobias Billström (m) |
Ewa Björling (m) |
|
Tomas Högström (m) |