Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om homosexuellas mänskliga rättigheter.
I 70 av världens länder är homosexualitet förbjudet. Flera av dessa länder har till och med dödsstraff för homosexuella förbindelser, andra fängslar homosexuella, bisexuella och transpersoner. De personer som är homosexuella lever i dessa länder under en ständig fruktan för sina egna och anhörigas liv.
Vårt land har i solidaritetens namn på ett tydligt sätt tagit ställning för utsatta grupper, så även för homosexuella. Den proposition som regeringen har lagt fram om det internationella biståndet har man valt att problematisera runt homosexuellas livssituation i världen.
Det räcker inte med att enbart se ett problem, för att få till stånd förändringar är vi tvungna att ha tydliga mål och visioner. Vi är tvungna att höja kompetensen inom frågor rörande homosexuella, bisexuella och transpersoner.
Vi har den erfarenheten när det gäller kvinnors livsvillkor och frågor rörande jämställdhet. Vi vet att när de som skall arbeta med en fråga får kunskap om hur verkligheten förhåller sig, hur livsvillkoren ser ut, så går frågan fortare. Den sanningen gäller även i det internationella arbetet om rätten att få vara den man är och kampen mot orättvisor i världen. Vi menar på att samtliga anställda inom Utrikesdepartementet skall genomgå en utbildning i HBT-kompetens.
I det bilaterala biståndet bör frågan om homosexuellas situation tas upp i den dialog som hålls samarbetsländerna emellan.
Vi anser också att Sverige i samband med biståndsgivning skall ta upp en diskussion med berört land kring mänskliga rättigheter, även HBT-personers grundläggande rättigheter, i den anda som FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna står för.
Sidas regleringsbrev bör ändras i den riktning så att man vid biståndsgivning tar hänsyn till HBT-personers rättigheter.
Att underlätta för frivilligorganisationer att bedriva internationellt arbete ser vi som en viktig del i kampen för en rättvisare värld. Det civila samhället har en unik möjlighet att bedriva den typ av opinionsarbete som krävs för att vi skall få en värld där mänskliga rättigheter respekteras.
Därför menar vi att kravet på egenfinansieringen för HBT-organisationer skall sänkas till 10 procent. På samma sätt som det är när det gäller för SHIA och för ungdomsorganisationer. Det är ett enkelt sätt att underlätta för frivilligorganisationerna.
|
Stockholm den 17 september 2003 |
|
|
Joe Frans (s) |
Börje Vestlund (s) |