Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ansvarig minister inför varje vår- och höstmöte i riksdagen öppet diskuterar den svenska linjen i IMF och i Världsbanken så att denna förankras i riksdagen och också blir offentliggjord för allmänheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen årligen och på ett samlat sätt till riksdagen rapporterar hur Sverige har agerat i Världsbanken och IMF samt den nordisk-baltiska röstavgivelsen i dessa forum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att presentera en redovisning av den tänkta politiken för kommande period.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att på sikt kunna skicka uppvaktande parlamentarikerdelegationer till ministermöten och involvera riksdagen i nomineringsförfarandet.
De internationella finansiella institutionerna Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken (WB) har en mycket stor påverkan på fattiga länders utveckling genom sin makt över fattiga länders makroekonomiska reformer och genom sitt direkta finansiella stöd. Att denna påverkan ibland hamnar i konflikt med andra utvecklingssträvanden har blivit allt tydligare de senaste åren.
Miljöpartiet de gröna har vid ett flertal tillfällen påpekat vikten av genomgripande reformer av dessa båda institutioner, men i denna motion vill vi istället peka på betydelsen av att riksdagen och allmänheten ges en ökad insyn i hur Sverige utövar sitt medlemskap i IMF och Världsbanken och enligt vilka riktlinjer som regeringens representant arbetar och röstar.
Sverige ingår i en nordisk-baltisk krets och bekläder därför enligt en rullande turordning IMF/WB-mandaten för vår del av världen. Dock förs diskussionen mellan dessa länder kontinuerligt, varför UD konstant är uppdaterat om aktuella ärenden och omröstningar. IMF och Världsbanken håller två gånger per år mer policyorienterade möten där många länders ministrar deltar. Det vore rimligt att den linje som Sverige framför på dessa möten först diskuteras och sedan redovisas offentligt i riksdagen, så att den också görs tillgänglig för allmänheten. Den position som Sverige genom valkretsen avser att inta offentliggörs för riksdagen och blir föremål för debatt, särskilt om principiellt intressanta fall är aktuella eller om nya policyn ska beslutas.
En större insyn i hur Sverige agerar i IMF och Världsbanken är särskilt nödvändig i en tid då utvecklingspolitiken skall ses i ett samlat sammanhang. Bedömningen av hur Sverige lyckas i sina globalpolitiska strävanden ska fr.o.m. nu ske utifrån hur man sammantaget agerar både på hemmaplan och i biståndssammanhang, inte bara utifrån t.ex. volymen på biståndet. En större insyn skulle också i ett längre perspektiv vara viktigt för att förebygga att krav från de finansiella institutionerna leder till globala målkonflikter eller till de facto-försämringar i lokalsamhällen i fattiga länder.
Den stora direkta vinsten skulle vara den öppna och säkert livliga debatt om ekonomiska världsordningsfrågor som skulle bli följden inför varje höst- och vårmöte i Världsbanken och IMF. Genom t.ex. kammardebatter och hearingar öppna för engagerade frivilligorganisationer skulle de globala frågorna och fattigdomsbekämpningen i mycket större utsträckning bli en medborgerlig angelägenhet, något som Miljöpartiet ivrigt eftersträvar.
Riksdagen är naturligtvis redan idag indirekt involverad i många beslut som rör Sveriges agerande i IMF och Världsbanken genom sina anslag och finansieringen av olika fonder och initiativ. Det har dock varit betydligt sämre med informationen kring de mer övergripande positioner som Sverige verkat i. En utförligare årlig rapportskrivelse från Regeringskansliet, i likhet med vad som nu tillställs riksdagen om FN-arbetet, är således ett elementärt krav.
Den dunkla ordning som nu råder är för övrigt inte alls allom given, utan i många andra länder, inte minst USA, Frankrike, Italien och England, är detta förankringsarbete en erkänd del i den parlamentariska vardagen. På sikt bör även möjligheten att kunna skicka uppvaktande parlamentarikerdelegationer till ministermöten och involvera riksdagen i nomineringsförfarandet diskuteras.
Slutligen ett passande citat från Världsbankens förre chefsekonom och numera stora kritiker, Nobelprisvinnaren Joseph Stiglitz: ”I avsaknad av en mer genomgripande förändring, är det viktigaste för att göra de internationella finansiella institutionerna mer ansvarstagande mot de fattiga, mot miljön och för bredare politiska och sociala hänsyn … att öka insynen.”
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
Lotta N Hedström (mp) |
|
Gustav Fridolin (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |