Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om värdet av civila organisationers, folkrörelsers och primärkommuners ansatser till ”twinning”, volontärutbyten, vänortsprogram och riktade biståndsinsatser i en anda av solidaritet och underifrån kommande globalisering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet att stödja framväxten av formella kanaler och institutioner för utveckling av kommunaliserat bistånd.
Världen byggs underifrån men skildras, oftast, ovanifrån. Bortom de globala makteliternas förehavanden växer – ofta i medieskugga – ett globalt civilsamhälle fram. Faktorer som det kalla krigets slut och ny informationsteknik har möjliggjort för folkrörelser och lokalsamhällen att knyta tätare band med varandra tvärs över nations- och handelsblocksgränser. Miljöpartiet de gröna hälsar med tillfredsställelse den här utvecklingen och knyter förhoppningar till att den solidaritet som nu globaliseras ska kunna bli till en verkningsfull motvikt mot den sedan länge globaliserade girigheten.
Denna alternativa globalisering underifrån tar sig dessutom organisatoriskt allt fastare uttryck. På en världskommunal kongress i Paris i maj 2004 kommer en ny globalkommunal organisation att upprättas, som förväntas få observatörsstatus i FN. Det alltmer utvecklade vänortssamarbetet kommuner emellan har här utgjort en avgörande drivkraft. Under senare år har detta interkommunala samarbete även fått en tilltagande nord-syd-dimension, då ett växande antal kommuner i nord och syd länkat sig med varandra. Även vissa institutioner har funnit sin partner för utbyten och gemensamma projekt, ofta kallat ”twinning”. Ett exempel är vad som sedan många år utspelat sig mellan Skansen i Stockholm och dess motsvarighet i ett stort etniskt hembygdsmuseum i Dar es-Salaam, Tanzania.
I Nederländerna har delar av den statliga biståndsbudgeten kommunaliserats inom ramen för Inter-Municipal Development Cooperation Programme, som lanserades 1994 och administreras av det holländska kommunförbundet. Detta har möjliggjort för drygt hundratalet holländska kommuner att skicka tjänstemän och volontärer från lokala solidaritetsgrupper på biståndsuppdrag till vänortskommuner i syd. I utbytet ingår att också över 500 kommunala tjänstemän, förtroendevalda samt NGO-företrädare från den sydliga motparten har beretts möjlighet till vistelser i holländska kommuner. Den enkelriktning i resandet som annars präglar konventionellt statligt bistånd har på så vis här kompletterats med ömsesidighet som möjliggör viktig kunskapsöverföring även från syd till nord. Det kan exempelvis handla om insikter i ekojordbruk, traditionella örter, musik och dans eller äldreomsorg. Eller en rent allmän civilisationsspegling där grundläggande värden som präglar de båda kulturerna med fördelar och nackdelar handfast kan jämföras. Kanada och det kanadensiska kommunförbundet – Federation of Canadian Municipalities – har framgångsrikt följt det holländska exemplet.
Preliminära utvärderingar av detta kommunaliserade bistånd talar om positiva följder för biståndsviljan och ibland även på integrationsområdet i nord. Vinsten i syd är utväxlingen av volontärer som går smidigare tack vare färre byråkratiska mellanhänder.
Nu är dags för en svensk försöksverksamhet där regeringens monopol på utrikespoltiken bryts och där vanliga medborgare och det civila samhällets de facto-solidaritet tas till vara genom att former för ett kommunaliserat bistånd etableras. Kommunförbundet har redan en liten biståndsenhet, SALA-IDA, som visserligen huvudsakligen fokuserar på östbistånd men även vid några tillfällen varit engagerad i syd, vilken kan tjäna som modell och föregångare.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Lotta N Hedström (mp) |