Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn bör göras över hur exporten av lätta vapen kan göras mer restriktiv, exempelvis genom en ytterligare krigsmaterielkategori – Krigsmateriel för närstrid.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att informationen om exporten av lätta vapen skall utökas i regeringens skrivelse.
Destabiliserande ansamlingar och okontrollerad spridning och användning av lätta vapen är ett stort internationellt erkänt problem. Ungefär en halv miljon människor dödas varje år av lätta vapen. 1 300 människor varje dygn. 300 000 av dessa dödas i väpnade konflikter. 90 procent av dödsoffren i krig är civila och mer än hälften av dessa är barn. Det betyder att det dör betydligt fler barn än soldater i krig.
När det gäller problematiken med lätta vapen har Sverige och andra länder som producerar och exporterar dem ett stort ansvar som sträcker sig längre än till när materielen lämnar den nationella gränsen. Vi måste även ta ansvar för konsekvenserna av vår politik. Sverige och andra länder har medverkat till att det nu finns uppskattningsvis mer än 600 miljoner lätta vapen i världen. Ett vapen för var tionde människa.
De senaste fyra åren har efter bland annat krav från Miljöpartiet problematiken med lätta vapen också berörts i regeringens årliga skrivelse om krigsmaterielexporten. I skrivelsen för år 2001 står följande att läsa ordagrant: ”Sverige arbetar tillsammans med andra länder för verkningsfulla åtgärder mot spridningen och användningen av lätta vapen.” Detta är en ambition som vi från Miljöpartiet delar med regeringen.
Emellertid är denna mening numera struken ur regeringens senaste skrivelse för år 2002 som kom ut i våras. Istället står det i skrivelsen att läsa att lätta vapen spelar en ”mycket marginell roll i den svenska exporten”. Detta grundar man på det faktum att Sverige under de två senaste åren inte exporterat några finkalibriga militära handeldvapen – den viktigaste delen av begreppet lätta vapen, enligt regeringen.
En annan del av begreppet lätta vapen är bärbara pansarvärnsvapen. Sverige har en lång tradition av produktion och export av lätta vapen. Från finkalibriga handeldvapen till bärbara pansarvärnsvapen. De senare är uppenbarligen så pass viktiga att USA väljer att beväpna sina soldater med sådana vapen i flera av de krig man varit inblandad i. Precis som regeringen berömmer sig för är exporten av finkalibriga handeldvapen marginell. Så är dock inte fallet när det gäller bärbara pansarvapen.
En månad efter regeringens skrivelse lämnade UD ett direktiv för en översyn av regelverket för krigsmateriel. I detta nämns bara lätta vapen en gång och i allmänna ordalag. Det vore djupt olyckligt om inte översynen innefattade den vapenkategori som kanske kräver flest dödsoffer i världen. En sådan försummelse kanske skulle gagna krigsindustrin och dess aktieägare men inte de människor som drabbas. Inte heller skulle det gagna ansträngningarna att verka för en internationell kontroll av spridningen av lätta vapen. I detta avseende bör Sverige föregå med gott exempel. Redovisningen av export av lätta vapen bör därför göras så detaljerad som möjligt.
Det bör även tillämpas extra stor restriktivitet vid tillståndsgivning av export av lätta vapen. Den nu pågående utredningen av regelverket för krigsmateriel bör se över hur detta kan uppnås. Det kan exempelvis finnas anledning att utöka krigsmaterielkategorierna med ytterligare en – Krigsmateriel för närstrid – för vilken det bör vara ytterligare restriktivare riktlinjer.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Lars Ångström (mp) |