Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ansluta sig till den s.k. Framework convention on international arms transfers samt verka för dess spridning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall verka för att implementeringen av nationella och internationella riktlinjer för krigsmateriel tolkas på ett strikt och korrekt sätt.
Det internationella samarbetet och kontrollen av krigsmateriel har under de senaste åren ökat markant. Detta är en mycket positiv utveckling inte minst eftersom detta även stärker den nationella kontrollen. Exempel på detta är konventionen om förbud mot landminor från 1997, EU:s uppförandekod för vapenexport från 1998 och FN:s handlingsplan mot spridningen av lätta vapen från år 2001.
Med f.d. fredspristagare Oscar Arias i spetsen lanserades 1997 en internationell uppförandekod för en ansvarsfull vapenexport. Fram till idag har 18 individer och organisationer som tidigare mottagit Nobels fredspris ställt sig bakom deklarationen.
Sedan dess har en bred koalition av enskilda organisationer som Amnesty International, Oxfam och Saferworld skrivit ett utkast till en internationell konvention kallad Framework convention on international arms transfers som baseras på de principer som fredspristagarna lagt fram. Konventionen innehåller krav på att vapenexport inte får kränka mänskliga rättigheter och internationell lag samt att exporten inte får ha en negativ effekt på hållbar utveckling, fred och säkerhet.
Det är viktigt att det internationella samfundet kommer överens om dessa principer och minimiregler för att reglera och kontrollera handeln av krigsmateriel och Sverige bör ställa sig bakom denna konvention och verka för dess internationella spridning.
Emellertid är det så att regelverk förlorar i betydelse eller till och med kan motverka sitt eget syfte om dessa inte följs på avsett sätt. De strikta reglerna kan i värsta fall utgöra en illusion av en långtgående kontrollregim som helt saknar verklighetsförankring. Både i Sverige och internationellt är detta dessvärre många gånger ett faktum. Ofta är det så att ett utåt sätt restriktivt exportkontrollsystem ständigt urholkas av tänjbara regler, nedtonade undantag samt rena vantolkningar.
Resultatet av detta är den uppenbara paradox vi har idag att de länder med den hårdaste kontrollen av krigsmateriel som EU-länder och USA samtidigt utgör de största exportörerna och flitiga leverantörer av krigsmateriel till människorättskränkare och krig.
Vi har nu tagit flera viktiga steg när det gäller exportkontrollen. Detta är bra. Nu måste nästa, fullkomligt avgörande fas vidta – frågan om hur vi efterlever de regelverk som vi skapat. Sverige bör därför se över den svenska implementeringen av krigsmaterielexporten samt verka för stärkt internationell implementering av riktlinjer och andra överenskommelser.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Lars Ångström (mp) |