Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör tillvarata varje tillfälle att påtala Kinas övertramp mot de mänskliga fri- och rättigheterna i Tibet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för att FN:s miljöorgan UNEP får i uppdrag att inventera miljökonsekvenser av Kinas militära verksamheter i Tibet till följd av ockupationen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för att förhandlingar mellan den tibetanska exilregeringen och den kinesiska ledningen kommer till stånd under FN:s överinseende.
Kinas politik mot Tibet är och har varit dokumenterat grym. Omkring en miljon tibetaner har dödats av kineserna eller svultit ihjäl under den kinesiska ockupationen som inleddes 1950. En unik kultur har nästan slagits i spillror av en grym övermakt och den legitime ledaren Dalai Lama har tvingats verka i exil i Indien. Förföljelsen och trakasserierna mot tibetanerna – religiöst, politiskt, kulturellt och ekonomiskt – har pågått under lång tid. Även om en ljusning ses i och med de trevande fredssamtalen behövs fortfarande stöd för den tibetanska exilregeringens förhandlingslinje i relationerna med Kina.
Undersökningar visar att de ekonomiska investeringar som görs i Tibet ensidigt gynnar kinesiska intressen – i Kina och bland inflyttade kineser i Tibet. Ockupationens politik och massinflyttningen av kineser gör kinesiskan till det dominerande språket i medier, officiella organ och myndigheter. Rätten att fritt använda sitt språk liksom likvärdig tillämpning av språk i officiellt bruk och i undervisning är viktigt inte minst som förtroendebyggande handlingar och för fortsatt möjlighet till fredlig samexistens mellan olika folkgrupper i samma geografiska område.
Sverige bör medverka till att övergrepp mot mänskliga rättigheter lyfts fram och uppmärksammas. Detta bör ske konsekvent såväl vid möten med företrädare för båda parter som i internationella organ. Vid FN:s kommission för mänskliga rättigheter, UNCHR, har Sverige och EU under 2002 underlåtit att lägga resolutioner som innehåller kritik mot Kina. Därmed ger man legitimitet till de övergrepp som fortsatt sker och underminerar FN-kommissionens syfte. Flera MR-organisationer som bevakar Tibetfrågan ställer sig frågande till denna passivitet i det känsliga förhandlingsklimat som nu håller på att byggas upp mellan parterna. Att inte synliggöra övergrepp leder till att bekräfta den ena parten, den starkare, i den redan ojämställda relationen. Att inte få omvärldens officiella bekräftelse på kränkningar och övergrepp kan leda till revanschlusta hos dem som tycker att förhandlingsprocessen är för långsam.
Internationella organisationer som ICT (International Campaign for Tibet), uppmärksammar alltmer miljöförstöring som konsekvens av den kinesiska centralmaktens aktiviteter under ockupationen. Miljöbelastningen är kopplad såväl till militära aktiviteter som ekonomiska investeringar. Som exempel kan anges stora skogsavverkningar utan återplantering med jorderosion som konsekvens och med förstörelse av flora och fauna när stora och sammanhängande grönområden försvinner.
Kinas nukleära forskningsstation, Los Alamos, där även kärnvapenförsök har bedrivits, är placerad i norra Tibet sedan 1972. Man befarar att radioaktivt avfall finns i området då tibetanska nomader har uppvisat sjukdomar som kan relateras till radioaktivitet.
Som ett led i kinesiska ekonomiska intressen i Tibet återfinns de uppmärksammade planerna på att anlägga vattenkraftsdammar för framtida elexport till Kina. Känsligast för tibetanerna är planerna på ett kraftverksbygge i Yamdrok Tso, ett för tibetanerna heligt vattendrag mellan Lhasa och Shigatse.
Dessa miljöproblem, kopplade till Kinas ockupation, vapenkontroll och ekonomiska imperialism i Tibet, måste lyftas in i diskussionerna från svensk sida. FN:s miljöorgan, UNEP, som har stor erfarenhet av miljökonsekvenser av krig, kan vara ett lämpligt organ för att inventera och föreslå insatser för Tibets miljö.
Sedan år 2000 har det politiska ledarskapet för exiltibetanerna tagits över av den valda exilregeringen. De har släppt kravet på ett självständigt Tibet, men fortsätter verka för verklig autonomi för Tibet och mänskliga fri- och rättigheter för alla tibetaner. Dalai Lama arbetar aktivt för att ge den valda exilregeringen politisk legitimitet i de sköra förhandlingarna som pågår med Kina. Den senare parten upprättar villkor för förhandlingarna, villkor som fördröjer en politisk lösning. När nu förhandlingar har inletts mellan parterna kräver processen mer stöd än någonsin för att nå en fredlig och långsiktigt hållbar lösning.
Sverige kan och bör stödja det fortsatta arbetet för möjligheten att hitta en lösning på Tibetfrågan som är acceptabel för både Tibets folk via den tibetanska exilregeringen med stöd av Dalai Lama och aktivt uppmuntra Beijingregeringen genom att problematisera de villkor Kina ställer. Sverige bör försöka få Beijingregimen att inse att det är nu de har chansen att uppnå en fredlig uppgörelse. Utan stöd av Dalai Lamas moraliska auktoritet är det stor risk att många unga tibetaner inleder ett väpnat uppror. Då kan Kina hamna i samma situation som Ryssland med Tjetjenien, vilket borde ligga i allas intresse att undvika.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Lotta N Hedström (mp) |
|
|
Ulf Holm (mp) |
Lars Ångström (mp) |