Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att medel från vårt svenska u-landsbistånd anslås för att snabbt utveckla och distribuera bra och billigare mediciner till tredje världens folk.
I världens fattiga länder drabbas årligen hundratals miljoner människor av svåra och ofta dödliga sjukdomar. Södra Afrika är ett område som redan nu befinner sig i en mycket allvarlig kris på grund av aidsepidemin där. Om man inte lyckas hejda dess snabba utbredning står hela området inför en mänsklig och ekonomisk katastrof. Det är oerhört viktigt att motåtgärder sätts in så snabbt som möjligt.
I flertalet fattiga länder är det emellertid fortfarande gamla kända sjukdomar som orsakar de flesta dödsfallen. Idag vet man ganska säkert hur man skall få stopp på lidandet och den stora överdödligheten i dessa sjukdomar. Men inget sker inom läkemedelsbranschen så länge man inte är beredd att göra de ekonomiska satsningar som behövs.
Läkemedelsföretagen visar tyvärr ett litet intresse för att utveckla mediciner för de sjukdomar som främst drabbar tredje världens befolkningar, eftersom det inte går att tjäna pengar på en sådan tillverkning.
Avmattningen av aidsepidemin som många förutspått och hoppats på har varit ett önsketänkande. Värst drabbat är Afrika söder om Sahara. På vissa håll har medellivslängden sänkts från 60 till 40 år och 15 miljoner barn är föräldralösa som en direkt följd av hiv/aids. Detta, tillsammans med vanstyre och politisk instabilitet, har skapat en av de värsta hungerkatastroferna i området på 20 år och gjort att aidsepidemin inte bara är en hälsofråga utan också en utvecklingsfråga.
I kampen mot hiv/aids är det nödvändigt att se verkligheten sådan den är, och det kräver att man utmanar tabun, fördomar, förnekande och diskriminering. Det krävs resurser, engagemang och mod. För en majoritet av de 40 miljoner hivsmittade personerna i världen är medicinerna för dyra. Detsamma gäller andra smittsamma sjukdomar, som till exempel TBC och malaria, som drabbar de fattiga. Det räcker inte att endast utveckla och distribuera mediciner för att stoppa aidsepidemin eller andra smittsamma sjukdomar.
Idag hindrar läkemedelsföretagens patent spridningen av billiga mediciner, trots att tillverkningskostnaden i många fall är förhållandevis låg. Skälet är åratal av dyr forskning som ligger bakom nya mediciner. Patentet är ett viktigt instrument och måste av förklarliga skäl finnas kvar, men det är en rättighet som måste hanteras med ansvar och omdöme om det skall förtjäna respekt och legitimitet. Fanns inte patenten skulle ingen investera ett öre i forskning om nya mediciner. Men det är inte rimligt att de fattiga skall behöva betala läkemedelsbolagens utvecklingskostnader av nya mediciner.
De senaste 25 åren har dessutom de nya medicinerna endast i ett fall av hundra berört tropiska eller fattigdomsrelaterade sjukdomar. Läkemedelsindustrin måste här ta sitt ansvar.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Rezene Tesfazion (s) |
Tone Tingsgård (s) |