Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av om den politik för utförsel av krigsmateriel som bedrivs i dag är förenlig med de lagar och riktlinjer som finns.
Enligt lagen om krigsmateriel ska tillstånd för utförsel av krigsmateriel inte ges om det står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik. Riktlinjerna som regeringen har satt upp för utförsel av krigsmateriel slår också fast att tillstånd för krigsmaterielexport inte bör lämnas om det avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. ”Respekt för mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att tillstånd ska beviljas”, står det i riktlinjerna.
När en prövning av ett tillståndsärende om krigsmateriel görs, är det regeringen som gör en totalbedömning av alla betydelsefulla omständigheter med utgångspunkt i ovan nämnda grundläggande principer. Den svenska regeringen bedömer alltså om en stat kränker de mänskliga rättigheterna och om man därefter kan exportera krigsmateriel till den staten.
Skrivningarna i lagen, i förordningen och i riktlinjerna är klara och tydliga vad gäller export av krigsmateriel. Verkligheten ser dock något annorlunda ut. Trots att mänskliga rättigheter ska vara ett centralt villkor vid bedömningen som regeringen gör, exporterar Sverige idag krigsmateriel till länder där de kränks.
Till Bahrain exporterades krigsmateriel för totalt 1,1 miljoner år 2000, en ökning från åren 1998 och 1999. Visserligen har situationen för de mänskliga rättigheterna i Bahrain stärkts. Men yttrandefriheten har i praktiken ändå visat sig vara begränsad, då journalister har fängslats, TV-stationer stängts ned och Internetsidor blockerats. I oktober 2002 stiftades en ny lag i Bahrain som ger upp till fem års fängelsestraff till den som skriver en artikel som uttalar sig nedsättande om statens religion, som kritiserar kungen eller antyder på att regeringen bör bytas ut. Bahrain tillämpar dödsstraff.
Till Förenade Arabemiraten exporterades år 2000 krigsmateriel för totalt 0,3 miljoner kronor. Två år innan dess, 1998, var totalsumman för exporten 6,2 miljoner kronor. I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slås fast att rätt till politiska val, rätt till fria sammanslutningar och åsikts- och yttrandefrihet är grundpelare för mänskliga rättigheter. I Förenade Arabemiraten finns inga politiska partier, fackföreningar eller intresseorganisationer. Allmänna val förekommer inte. Regeringen stoppar varje försök från gästarbetarna att organisera sig fackligt. Gästarbetarna består av en majoritet av invånarna i Förenade Arabemiraten, men har varken tillfredsställande levnadsstandard (vilket också är en av grunderna i deklarationen om mänskliga rättigheter) eller rätten till medborgarskap.
I Turkiet har mycket hänt med de mänskliga rättigheterna. Men EU:s fortsatta krav på skärpningar visar att tillräckligt inte har gjorts för att Köpenhamnskriterierna ska uppfyllas och för att en förhandling om medlemskap i EU ska inledas. Sverige är ett aktivt medlemsland i EU. Ändå exporterades år 2000 krigsmateriel för totalt 1,4 miljoner kronor till Turkiet.
Övriga länder med en tvivelaktig situation för de mänskliga rättigheterna som Sverige exporterar krigsmateriel till är bland andra Kuwait, Nepal, Pakistan och Tunisien. Listan kan göras längre. Praktiken förefaller inte överensstämma med teorin när det gäller regleringen av krigsmaterielexport, och en översyn behövs snarast.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Johan Andersson (s) |
|
|
Louise Malmström (s) |
Mikael Damberg (s) |
|
Hillevi Larsson (s) |
Christer Engelhardt (s) |
|
Matilda Ernkrans (s) |
Anders Bengtsson (s) |
|
Fredrik Olovsson (s) |
Anders Ygeman (s) |
|
Martin Nilsson (s) |