Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i samarbete med FN och inom EU kraftfullt skall verka för kurdernas mänskliga fri- och rättigheter i Iran.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i samarbete med FN och andra internationella organisationer skall verka för att kurderna i Iran fritt skall få utöva sin kultur utan att någon på grund av det straffas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i samarbete med FN och andra internationella organisationer verkar för att kurderna i Iran skall få använda det kurdiska språket i tal och skrift och att det kurdiska språket undervisas i skolorna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i samarbete med FN och inom EU skall verka för att mänskliga rättigheter i Iran respekteras och att kurderna i Iran får lokal självständighet.
I vår samtid har demokratin och respekten för mänskliga rättigheter börjat åtnjuta universell acceptans. Men i vissa länder har demokrati och därmed respekten för de mänskliga rättigheterna inte vunnit något fotfäste än. Iran tillhör den senare kategorin.
Alltsedan sin framväxt har den kurdiska befrielserörelsen i den iranska delen av Kurdistan, under ledning av Kurdistans demokratiska parti i Iran (KDPI), sett ett demokratiskt Iran som en nödvändig förutsättning för en lösning av kurdfrågan. I snart 60 år har kurderna i Iran fört en kamp för demokrati och självstyre för den iranska delen av Kurdistan. Trots den iranska statens brutala förtryck av det kurdiska folket har kurdernas kamp för sina legitima rättigheter aldrig upphört. Emellertid har det internationella samfundet inte givit kurderna i Iran det politiska stöd som är av avgörande betydelse för att få till stånd en fredlig lösning.
Iran är ett mångkulturellt land där olika folkgrupper med specifika kulturdrag, olika språk, religioner och etnisk bakgrund har bott sida vid sida i flera årtusenden. Dessa folkgrupper har under årens lopp levt i en dynamisk process som kännetecknats av kulturellt, ekonomiskt och politiskt utbyte och fredlig samexistens. Alla dessa etniska grupper känner sig och kallar sig för iranier och de bildade tillsammans nationen Iran. I flera århundraden har den persisktalande gruppen innehaft den ekonomiska, politiska och sociala makten medan andra folkgrupper med våld har tvingats acceptera den centrala statsmaktens dominans.
För cirka fyrahundra år sedan, när Kurdistan för första gången delades mellan imperierna Iran och Osmani (numera Turkiet), förlorade kurderna sin självständighet. Sedan dess har kurderna utsatts för alla tänkbara olika former av förtryck i form av förföljelser, etnisk rensning, tvångsförflyttning samt politiska och religiösa påtryckningar. Trots århundraden av förtryck, kränkningar och inskränkning av kurdernas grundläggande rättigheter har kurderna bevarat sitt kulturarv, behållit och utvecklat sitt språk, sina traditioner och sin etniska identitet.
Den islamiska regimen i Iran styr landet med medeltida lagar och försöker, med hänvisning till koranen och sharia, framställa sin teokratiska regim som världens mest demokratiska styrelseskick. I själva verket är mullornas regim ett av världens mest brutala system där mänskliga rättigheter kränks och människan inte har något värde i sig.
Kollektiv bestraffning hör till vardagen. Familjer vars medlemmar varit kritiska mot mullorna och sympatiserat med något politiskt parti trakasseras, förföljs och torteras. Förföljelserna är godtyckliga och trakasserierna mot de familjer vars medlemmar är på flykt i Europa genomförs av lokala underrättelseagenter utan att en laglig process sätts igång. Människor har ingen rätt till advokat och frihetsberövande utan rättegång kan ske under flera år. Regimen driver terrorverksamhet mot sina motståndare, sina kritiker och nyckelpersoner inom oppositionen. Kurdernas ledare Abdurrahman Qasemlu lönnmördades 1988 i Wien vid förhandlingsbordet med iranska regimen. Hans efterträdare Mohammad Sadeq Sharafkani mördades 1992 i Berlin.
I dagens Iran råder massarbetslöshet. Detta är mer påfallande i den kurdiska delen av landet. Narkotika och andra sociala problem har på senare år tagit grepp om det iranska samhället i allmänhet och det kurdiska i synnerhet. Oljepengarna går till tillverkning av kärnvapen i stället. Enligt kurderna i Iran sprider mullorna medvetet knark och droger bland kurdiska barn och ungdomar. Dessa människor kan inte ens drömma om att studera på universitet eftersom den som får göra det måste har tjänat mullornas regim.
Utbildningsväsendet är ineffektivt och utesluter personer som inte samarbetar och underkastar sig regimen. Endast regimanhängarna har tillträde till universiteten. Kurdiska undervisas inte i skolorna. Tidningar, tidskrifter och böcker på kurdiska är inte tillåtna.
All kulturell verksamhet måste genomgå censurens labyrint. Oliktänkande kulturpersoner, frisinnade journalister och självständiga författare som inte viker sig för mullorna grips, torteras och dödas. Det var inte för länge sedan den kanadensiska journalisten dödades i ett fängelse i staden Shiraz.
Det råder stor brist på kompetenta lärare och ett stort antal avlägsna byar saknar skolor och lärare. Utbildningsmaterial är dyrt och otillräckligt. Regimen använder alla tänkbara knep för att förhindra ungdomar att studera. Situationen är ännu värre i Kurdistan. Regimen utesluter Kurdistan från de få resurser som avsätts för skola, vård och sysselsättning. Barnarbete är frekvent förekommande och ett påfallande faktum i den kurdiska familjen. Många familjer har inte råd att skicka sina barn till skolan.
Sverige är ett land som av tradition utmärkt sig för ett aktivt deltagande i det internationella samarbetet för att skapa en mer demokratisk och rättvis värld. På grund av sin ställning i det internationella samfundet kan Sverige aktivt verka för och bidra till en lösning på kurdfrågan i Iran.
I dagsläget har kurdfrågan i Iran på grund av en mängd faktorer hamnat i skymundan. Av stor betydelse härvidlag är det massiva militära våld som den iranska staten använt för att underkuva det kurdiska folket. Men också det internationella samfundets bristande engagemang för kurdfrågan i Iran har bidragit till detta predikament.
Mot den bakgrunden kan Sverige spela en aktiv roll inom FN och EU såväl som i andra sammanhang och verka för att kurdfrågan skall föras upp på den internationella politiska dagordningen. Sverige och den svenska regeringen har ett medmänskligt ansvar att stödja kurdernas kamp för demokrati och självstyre.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Lotta N Hedström (mp) |
|
|
Erik Ullenhag (fp) |
Rosita Runegrund (kd) |