Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det svenska biståndet kan användas för att stödja irakier att återvända till sitt hemland samt att ideella organisationer som arbetar med frivillig återvandring får möjlighet att medverka genom olika projekt i denna satsning.
Regeringens biståndspolitiska proposition ”Vårt gemensamma ansvar – Sveriges politik för global utveckling”, pekar på behovet av delaktighet i återuppbyggnad efter krig och stora konflikter.
Den aktuella situationen i Irak ger nu möjlighet att tillämpa vad propositionen åsyftar: att göra det möjligt för människor att studera och arbeta i sitt ursprungsland, men också att överföra kunskap man skaffat sig under flyktingåren.
I Sverige finns det omkring 60 000 flyktingar från Irak. Många är välutbildade och kompetenta inom en mängd områden som har stor betydelse för återuppbyggnaden i Irak. Dessutom besitter man en kulturell kompetens om det egna landet.
Samtidigt finns det i Sverige erfarenhet av stöd till återvandring och återuppbyggnad på Balkan som nu kan tillämpas i Irak.
Efter Bosnienkrigets slut genomfördes speciella projekt för att ge bosniska läkare och vårdpersonal möjlighet att arbeta under ett halvår eller ett år i hemlandet. Resultatet var ett påtagligt stöd till den sargade sjukvården efter kriget. Dessa returprogram följdes sedan upp av utbildningsinsatser, inte minst inom det psykosociala området. Många av de läkare som deltog i de första programmen valde sedan att arbeta vidare och stanna kvar i hemlandet – de återvandrade.
Det beräknas att det finns minst 500 läkare, tandläkare och annan högt kvalificerad vårdpersonal med irakiskt ursprung i Sverige. En landsomfattande irakisk läkarförening bildades under september i Göteborg med avsikt att försöka delta i återuppbyggnaden av hemlandet på olika sätt.
Engagemanget för återuppbyggnad av Irak ökar nu i takt med att säkerheten ökar inom delar av Irak. Det första som kommer igång efter kriget är handel. Det ger möjlighet att etablera sig om man har affärsidéer, handeln är fri, gränserna är öppna för import av varor, men inhemsk tillverkning finns inte ännu.
I Bosnien tog det många år för hjälporganisationer att växla över från att stödja återuppbyggnaden av hus till att, egentligen först de sista två åren, ge stöd åt jordbruk och andra möjligheter för folk att bli självförsörjande, när de gamla strukturerna har brakat samman.
En viktig aspekt och erfarenhet från Bosnien som sannolikt är tillämpbar också på Irak, är behovet av nytänkande = småskalighet. Det är lättare att få hjulen att snurra om man satsar på småskalig tillverkning, det som är möjligt att starta med ett litet kapital.
Inom ett flertal områden kan entreprenörer medverka i återuppbyggnaden och förnyelsen av landet genom att ta vara på de nya erfarenheter som irakier har erhållit under sin tid i Sverige inom bland annat följande områden:
miljöskydd och återanvändning av material
arbetarskydd och säkerhet på arbetsplatser
modernisera en ålderdomlig industri
nyföretagande inom tjänstesektorn
förnyelse av och uppbyggnad av den offentliga sektorn
stärka det civila samhället genom att skapa frivilligt socialt arbete med stöd från NGO:er.
Mot den här bakgrunden föreslås att det svenska biståndet organiseras så att stöd ges till irakier boende i Sverige för att återvända på kortare eller längre tid samt att de ideella organisationer som arbetar med frivillig återvandring får möjlighet att i olika projekt medverka i denna satsning.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Lars Johansson (s) |
|
|
Carina Ohlsson (s) |
Christina Nenes (s) |
|
Majléne Westerlund Panke (s) |
Jan-Olof Larsson (s) |
|
Sonja Fransson (s) |