Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för att en återflyttning av Nordiska rådets sekretariat utreds.
Under den senaste tjugoårsperioden har en långtgående centraliseringstendens gjort sig gällande inom det officiella nordiska samarbetet. Från att tidigare ha haft politiskt tunga institutioner förlagda till fyra av Nordens fem huvudstäder har en koncentration skett till Köpenhamn och Helsingfors.
Nordiska rådets presidiesekretariat samförlades med Nordiska ministerrådets sekretariat i Köpenhamn i mitten av 1990-talet. I dag står Köpenhamn som värd inte bara för rådets och ministerrådets huvudsekretariat utan härbärgerar även en handfull andra nordiska institutioner.
Av de trettiotal nordiska institutioner förfogar Stockholm endast över tre mindre och en något större nordisk institution. Helsingfors kan uppvisa inte mindre än tio nordiska institutioner, Oslo sju och Reykjavik tre.
Att Stockholm inte har gynnats vid lokaliseringen av nordiska institutioner är uppenbart. Det svenska underläget inom det nordiska samarbetet i detta hänseende hade kunnat kompenseras av att chefen för någon av de tre stora nordiska huvudinstitutionerna kommit från Sverige. Fram till årsskiftet 2002/2003 var läget emellertid det motsatta. Island beklädde direktörsposten i Nordiska investeringsbanken, Norge innehade posten som direktör för Nordiska rådets sekretariat i Köpenhamn och Danmark chefskapet för Nordiska ministerrådssekretariatet i Köpenhamn.
Sverige förfogade under en tioårsperiod varken över någon hög chefspost eller något politiskt tungt sekretariat. Danmark däremot var värdland för två sekretariat och innehade en chefspost. Norge och Island hade vardera en hög chefspost. Finland hade den tunga investeringsbanken. Det är ägnat att förvåna att det största nordiska landet under en så lång tid stod utan såväl chefsposter som tunga nordiska institutioner. Sedan det tidigare statsrådet och mångårige riksdagsledamoten Per Unckel tillträtt som generalsekreterare för Nordiska ministerrådet har dock chefsfördelningen förändrats.
Nordiska rådets sekretariat borde återföras till Stockholm. I Stockholm finns också CBSS sekretariat, och det alltmer långtgående samarbetet med Baltiska församlingen skulle gynnas av närheten till denna institution. Den lokalmässiga samförläggningen av rådets och ministerrådets huvudsekretariat har inte givit några klart avläsbara politiska fördelar. Det nordiska samarbetets långt gångna institutionella centralisering bör brytas.
Jag föreslår att en återflyttning av Nordiska rådets sekretariat utreds. En jämnare fördelning av centrala nordiska institutioner och chefsposter mellan de nordiska länderna skulle stärka det nordiska samarbetets legitimitet bland medborgare, politiker och tjänstemän. Det kunde även öka den kontinuerliga rapporteringen om detta samarbetsområde bland alla länder.
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
Margareta Israelsson (s) |