Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige bör verka för att FN driver igenom sina redan antagna resolutioner angående Palestina och ser till att de efterlevs. Det viktigaste kravet gäller att Israels ockupation av Palestina måste upphöra.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ett stopp för bosättningspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Israels självpåtagna ”rätt” att utvisa eller avrätta Arafat kraftfullt måste fördömas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att den mur Israel bygger på palestinsk mark är folkrättsvidrig och förtjänar hård kritik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Israels utomrättsliga avrättningar måste stoppas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att alla former av terrorism som drabbar civila, inklusive självmordsbombningar, måste fördömas.
Palestina befinner sig fortfarande under ockupation. Efter mer än ett halvt sekel av lidande för det palestinska folket och flera FN-resolutioner, har ingenting i grunden förändrats.
Man kan till och med konstatera att läget försämrats ytterligare. Istället för att lämna ockuperad mark i enlighet med FN:s resolutioner har Israel valt motsatt väg. Hela tiden konfiskeras mer och mer palestinsk mark. Palestinska hus rivs regelbundet för att ge plats åt israeliska bosättningar. Bakom detta finns en medveten strategi från Israel. Slutmålet är att ta över palestiniernas mark och slutgiltigt göra de ockuperade områdena till en del av Israel.
Tidigare har Israels regering nöjt sig med att förnedra Arafat genom att periodvis sätta honom i husarrest eller hindra honom att resa. Nu går de ett steg längre. Nu hotar Israel med att deportera eller ännu värre avrätta honom.
Arafat har ett oerhört symbolvärde för det palestinska folket. Detta värde har hittills visat sig stiga ju mer hans frihet begränsats. Utvisning eller avrättning skulle väcka ett ramaskri hos det palestinska folket. Jämsides med detta skulle det bli omöjligt att driva en fredsprocess framåt.
Samtidigt som Arafat hotas till livet bygger dessutom Israel en mur på palestinsk mark. Syftet är att stänga in palestinierna och avskärma dem från de israeliska bosättningarna. Detta bidrar till gettoiseringen av palestinierna. Palestinierna bor redan idag på små rutor, i fattigdom och misär, omgärdade av israelisk polis och militär som vaktar varje steg de tar.
Det är nu dags att FN sätter kraft bakom orden och kräver att Israel rättar sig efter FN:s resolutioner. Respekten för FN kommer att minska om Israel hur länge som helst tillåts bryta mot samtliga hittills utfärdade resolutioner om Palestina. På område efter område flyttar Israel fram sina positioner, på palestiniernas bekostnad och i strid med FN:s resolutioner och folkrätten. I alla avseenden behandlas palestinierna som mindre värda människor av israeliska poliser, militärer och myndigheter.
Som om detta inte vore nog ägnar sig Israel åt statsterrorism, med ständigt nya palestinska dödsoffer som konsekvens. Självklart berättigar detta inte till palestinska självmordsbombningar. Dessa dåd bör fördömas och bekämpas. Men man kan se en tydlig skillnad mellan palestinska och israeliska terrordåd. I det palestinska fallet rör det sig om extremistiska fanatiska grupper som på eget bevåg terroriserar oskyldiga. I Israels fall handlar det om rena avrättningar godkända av premiärminister, försvarsminister och säkerhetstjänsten. Hittills har dessutom oskyldiga som råkat vara i närheten fått sätta livet till när dessa avrättningar genomförts.
Bollen i fredsprocessen ligger huvudsakligen hos Israel. En hållbar fred kan aldrig byggas på att ockupationen fortsätter. Förutsättningen för att fredsprocessen över huvud taget ska komma igång igen är att Israel drar tillbaka sina trupper från palestinsk mark. På denna punkt bör FN inte vika en tum. Tvärtom bör FN överväga sanktioner mot Israel.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Hillevi Larsson (s) |
|
|
Anders Bengtsson (s) |
Monica Green (s) |
|
Cinnika Beiming (s) |