Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inte skall införa några övergångsregler för arbetskraft från nytillkomna EU-länder.
Den fria rörligheten är en grundbult i det europeiska samarbetet för att alla EU-medborgare skall kunna resa, arbeta och leva på samma villkor inom hela EU. Att hindra anslutningsländernas medborgare från att arbeta i Europa efter deras EU-inträde skulle förneka medborgarna dessa rättigheter.
Sverige är pådrivande i den historiska processen med att förena öst och väst. Därför är förslagen i utredningen (SOU 2002:116) om EU:s utvidgning och arbetskraftens rörlighet överraskande och strider mot den linje som riksdagens partier har varit ense om. Om utredningens förslag skulle bli verklighet innebär det att den demografiska situationen i Sverige skulle förvärras och att försörjningsbördan för den aktiva befolkningen därmed skulle bli orimligt tung liksom skattetrycket. En sådan utveckling är det verkliga hotet mot svensk välfärd som vi känner den – inte ett ökat arbetsutbud genom invandring.
Det är därför av central betydelse för Sveriges medborgare att fri rörlighet för arbetstagare från de nya medlemsländerna tillämpas direkt från anslutningsdagen, och att arbetstagare från dessa länder därmed ges möjlighet att arbeta i Sverige på samma villkor som nuvarande EU-medborgare. Sverige bör välkomna och underlätta för medborgare från de nya medlemsländerna att söka och utföra arbete i vårt land.
|
Stockholm den 14 november 2003 |
|
|
Cecilia Wigström (fp) |
|
|
Göran Lennmarker (m) |
Holger Gustafsson (kd) |
|
Agne Hansson (c) |
Lotta N Hedström (mp) |