Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att utvärdera miljökonsekvenserna av den klart mer ojämna och ryckiga trafikrytm som skapas längs med de räckesförsedda trefilsvägarna.
Under de fem sex senaste åren har Vägverket av trafiksäkerhetsskäl och på grund av resursknapphet introducerat vajerräckesförsedda trefilsvägar på en rad olycksdrabbade vägavsnitt. Onekligen har detta varit mycket lyckat ur rent trafiksäkerhetsmässigt perspektiv. Antalet olyckor har gått ned och skadekonsekvenserna vid olyckor har mildrats.
Men trafikrytmen har kraftigt försämrats med ökad ryckighet som följd. Mer snabbgående personbilar trampar på gasen för att komma förbi mer saktfärdiga mestadels tyngre fordon så fort vägen öppnas från en fil till två.
Vid storhelgstrafik som före och efter jul, nyår, påsk och midsommar blir de mest trafikbelastade trefilsvägarna, som exempelvis sträckan Tönnebro–Gävle på E 4, direkt igenkorkade med svåra förseningar och stor irritation som följd. När årets alla påskfirare som bevistat fjällvärlden och andra delar av Norrland skulle söderut fastnade de effektivt i Tönnebro. Det tog mer än två timmar att ta sig igenom trefilsvägen till Gävle mot normalt en knapp halvtimme.
Med tanke på dessa uppenbara olägenheter borde en miljökonsekvensutvärdering göras i syfte att säkerställa hur mycket mer avgaser en räckesförsedd trefilsväg alstrar i förhållande till en fyrfilig motorväg.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Kenth Högström (s) |