UO 22, Kommunikationer

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt följande uppställning:

Anslag (tkr)	Regeringens förslag	Anslagsförändring
36:1 Vägverket: Administration, ramanslag	1 030 202	–70 000
36:2 Väghållning och statsbidrag, ramanslag	15 564 276	+500 000
36:3 Banverket: Administration, ramanslag	773 146	–35 000
37:1 PTS: Förvaltningskostnader för vissa …	6 710	+5 000
37:7 IT-infrastruktur: Regionala transportnät m.m.	450 000	–450 000
Nytt anslag: Infrastrukturbolag, räntekostnader		+450 000
Nytt anslag: Rikstrafiken, trafikupphandling av kollektivtrafik i glesbygd		+100 000
Summa för utgiftsområdet	28 535 012	+500 000

Anslagsberäkning

Goda kommunikationsmöjligheter, både reella och digitala, är en grundförutsättning för att människor och företag ska kunna verka i hela landet. Utan en god infrastruktur förlamas utvecklingsmöjligheterna i landets regioner. Risken är uppenbar att investeringar och nyetableringar uteblir i områden med dåliga kommunikationer. För att människor och företag ska våga investera i alla delar av landet krävs att de vet att infrastrukturen garanteras och säkras på såväl kort som lång sikt. En väl utvecklad infrastruktur, reell och digital, är en förutsättning för tillväxt, ökad sysselsättning och bibehållen välfärd.

Anslag 36:2 Väghållning och statsbidrag bör räknas upp med 500 000 miljoner kronor för att möjliggöra att det eftersläpande underhållet börjar tas igen. För att kunna genomföra önskvärda, samhällsekonomiskt riktiga och strategiskt viktiga investeringar i vägar och järnvägar föreslår Centerpartiet en ny modell för alternativ finansiering. Ett särskilt infrastrukturbolag bör ges till uppgift att finansiera sådana investeringar med normala avskrivningstider och annuitetsbetalning via statsbudgeten över en längre period. På detta sätt skulle offensiva och tillväxtfrämjande projekt kunna sjösättas, en satsning vi anser befogad och lämplig att använda under rådande finansiella omständigheter.

Erfarenheter av s k PPP-modeller (public-private partnership) finns från bland annat England och Finland. I Sverige är Arlandabanan ett exempel på en PPP-lösning. Vi menar att det nu är hög tid att ta ett helhetsgrepp på detta område och introducera ett infrastrukturbolag med enda uppgift att finansiera stora och angelägna projekt inom ramen för de prioriteringar som görs av Banverket och Vägverket. Därmed skulle redan försenade projekt typ E 6 genom Bohuslän, E 20 genom Västra Götaland, E 4 längs Norrlandskusten, E 22 i sydöstra Sverige, Citybanan i Stockholm liksom flera angelägna förbättringar och ombyggnader av våra riksvägar kunna genomföras i närtid.

En utförsäljning av statlig egendom skulle ge en bottenplatta för ett sådant här projekt. Genom att utnyttja anslag 37:1 IT-infrastruktur: Regionala transportnät m.m. täcks ränte- och amorteringskostnaderna. På detta sätt skulle offensiva och tillväxtfrämjande projekt kunna sjösättas, en satsning vi anser är starkt befogad och lämplig att använda under rådande finansiella omständigeheter. Det förusätter givetvis noggranna uppföljningar av varje enskilt projekt för att inte spräcka kalkylerna. I Centerpartiets budgetmotion räknar vi konsekvent med 30 års avskrivningstid och en kalkylränta motsvarande den 10-åriga statsobligationsräntan. För att inte riskera att överdriva de positiva effekterna använder vi oss av dessa, försiktiga, antaganden. De infrastruktursatsningar vi gör belastar utgiftsområde 22 efter annuitetsprincipen.

Det finns möjligheter att rationalisera och minska administration hos Vägverket och Banverket. Anslagen 36:1 och 36:3 bör därför räknas ned. PTS bör få ett anslag som är jämförbart med tidigare anslag. Anslaget 37:1 bör därför räknas upp.

Minskade statsbidrag i kombination med att staten samtidigt kraftigt har höjt diesel- och fordonsskatterna samt att kostnaderna för upphandling av trafiken ökar dramatiskt, är på väg att leda till en drastisk neddragning av kollektivtrafiken. De ekonomiskt ansträngda kommunerna och landstingen har inga möjligheter att satsa de nödvändiga resurser som krävs när staten drar sig tillbaka. I många län har Länstrafiken redan tvingats dra ned på sin verksamhet, turtätheten minskar och en del linjer läggs ned helt. Denna utveckling måste förhindras och Centerpartiet avsätter därför 100 miljoner till stöd för kollektivtrafiken i glesbygd.

Centerpartiet vill ge alla medborgare möjligheten till en bredbandsuppkoppling. För detta krävs ett finmaskigt bredbandsnät. Utbyggnaden av detta nät bör ske i ett statligt bolag som uppbär avgifter från de operatörer som tillhandahåller själva transporttjänsten – transmissionen. Det tål att påpekas att det på nätet ska råda fri konkurrens mellan operatörerna för att på så sätt stimulera framväxten av tjänster. Utbyggnaden kan beräknas kosta ca 60 miljarder kronor exklusive aktiva komponenter enligt de underlagsberäkningar som gjordes till IT-infrastrukturutredningen.

Den idag mest tilltalande modellen för att finansiera denna bredbandsutbyggnad är att använda 10 miljarder från statliga utförsäljningar till eget kapital i det statliga nätbolaget. Nätbolaget får sedan låna upp medel för en utbyggnad. Lånen bör avbetalas på 30 år, och bolaget bör åläggas att betala in vinstmedel motsvarande avkastningen på det egna kapitalet. Beroende på vilka intäkter man räknar med att bolaget får samt vad räntorna kommer att vara kan utslaget variera, men vi menar att det är fullt möjligt att efter 30 år ha betalat av lånen och efter de åren ha ett i stort sett oförändrat eget kapital.

Stockholm den 6 oktober 2003
Sven Bergström (c)
Jan Andersson (c)	Lena Ek (c)
Jörgen Johansson (c)	Anders Larsson (c)
Rigmor Stenmark (c)	Roger Tiefensee (c)
Åsa Torstensson (c)