Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändiga kommunikationsinvesteringar i Kalmar län.
Det finns en rad positiva inslag i östra Smålands och Ölands utveckling. Under de senaste åren har regionen berörts av flera tunga beslutade och planerade företagsinvesteringar, exempelvis Mönsterås Bruks omfattande utbyggnader (2 mdkr), Swedspan AB:s nyinvestering i spånskivefabrik i Hultsfred (drygt 300 mnkr), Arlas investering i ny mjölkpulverfabrik i Vimmerby (700 mnkr) och vindkraftsindustrins planer på mångmiljoninvesteringar i Smålands och Ölands kustvattnen.
Turismen och besöksnäringen har under de senaste åren ökat kraftigt i hela länet, med omfattande trafikströmmar som följd under en relativt lång turistsäsong. Det gäller bland annat Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby samt Västervik och Hultsfred i norr och Glasriket, Kalmar och Öland i södra länsdelen.
Kalmar län har också avancerat till 8:e plats på den nationella tillväxtlistan. Idag studerar 52 procent av ungdomarna vidare på högskolan, vilket är högst i landet. Kalmar län ligger i frontlinjen när det gäller införandet av bredband. Skogs- och jordbruksnäringen visar fortsatt tillväxt. Högskolan har bland annat design, musik, media och Östersjökunskap på programmet. Genom den internationella handelshögskolan Baltic Business School bör länet vara ytterst lämpad att för det aviserade Östersjöcentrum för att stärka svenskt näringslivs position och möjligheter att bedriva handel och andra kontakter i Östersjöregionen.
Den påbörjade positiva utvecklingen kräver nu bra kommunikationer för att fullföljas. Vad gäller transportinfrastrukturen finns det tre identifierbara och nödvändiga nyckelåtgärder i arbetet med att förbättra tillväxt och livskraft i Kalmar län; insatser som tillsammans med förslagen i de nationella planerna och den regionala transportplanen ger positiva effekter på utveckling och tillväxt även i sydöstra Sverige och i landet som helhet. De är
Europaväg 22 i hela sin sträckning i landet från Malmö till Norrköping
Riksväg 34
Östersjöbanesystemet.
Europaväg 22 är inte bara av regional betydelse som länk mellan kustkommunerna i länet utan har även en interregional och internationell funktion. Det är livsnerven för länet som binder samman sydöstra Sverige med Öresundsregionen och Mälardalen och fungerar som led mot de nya EU-länderna i Östersjöområdet. En trafiksäker mittseparerad väg med 110 km/h som lägsta standard hela vägen mellan Malmö och Norrköping är ytterst nödvändig.
Det fattas fortfarande flera angelägna vägavsnitt för att E 22:s funktion som livsnerv ska säkerställas. För Kalmar läns del är det främst fyra sträckor där förbättringar behövs på kort sikt. Upprustningarna söder om Kalmar ställdes i utsikt redan i början av 1990-talet och förbifart Rinkabyholm fanns även med i den nationella planen för 1998–2007. Förbättringarna är lika angelägna nu som för tio år sedan. Det är också viktigt för E 22:s del att poängtera att flera mycket angelägna objekt finns utanför Kalmar län genom Östergötland, Blekinge och Skåne.
Riksväg 34 utgör pulsådern mellan Kalmar och Linköping, men har framförallt en viktig inomregional funktion som förbindelselänk mellan norra och södra delen av länet. Vägen nyttjas också av den stora skara turister som gästar länet. För de två miljoner som årligen besöker Öland och Glasriket är 34:an vägen till Astrid Lindgrens Värld. Samtidigt är den en av de viktigaste vägarna för regionens näringsliv. Den har mycket låg standard, skär tvärs genom en rad tätorter och har mycket långa sträckor hastighetsbegränsade till 50 resp. 70 km/tim. Att 34:an hör till de 100 mest olycksdrabbade vägarna i landet är mot den bakgrunden inte förvånande.
Med den föreslagna regionala planeringsramen klaras en bit av den mest trafikfarliga sträckan. Men fortfarande finns många farliga passager kvar genom samhällena. Vägens funktion som det viktigaste av de uppsamlande stråken för de dagliga 800 tunga transporterna till och från Södras massafabrik och såg norr om Mönsterås, det vill säga på årsbasis närmare 300 000 tunga transporter, samt Arlas släpförsedda mjölkbilar är en viktig bidragande orsak till den låga trafiksäkerheten och stigande olycksrisken. Den låga standarden på Rv 34 medför även negativa jämställdhetseffekter genom att de långa restiderna begränsar inte minst kvinnors tillträde till och valmöjligheter på arbetsmarknaden. Det gäller i synnerhet för deltidsverksamma.
Den tredje nyckelåtgärden har ett mer visionärt anslag och tar sin början i Shanghai, Kina och Ostasien. Den snabbaste vägen för godstransporter mellan Asien och Europa vid sidan av flyget, som av kostnadsskäl har en stark begränsning, är järnvägsförbindelserna med Östersjöområdet. Samma sak gäller naturligtvis Centralasien. Det är rimligt att utgå ifrån att en ökande del av den snabbexpanderande handeln mellan Kina och Europa kommer att ske via Östersjöområdet, så snart säkerhet i det järnvägsbaserade transportsystemet kan garanteras. En kraftigt växande transportvolym kommer att passera Östersjöhamnarna i Baltikum och Ryssland och ge sydöstra Sverige ett klart förbättrat lokaliseringsläge i en expanderande Östersjöregion.
Det är bland annat mot den här bakgrunden – Kalmar läns strategiska läge i Östersjöområdet – som ett sammanhållet järnvägssystem för sydöstra Sverige, ett Östersjöbanesystem som är modernt miljöanpassat, är så viktigt att fullfölja. Regionen har också en bra hamninfrastruktur samtidigt som grunderna finns till funktionella transportstråk på land. Inte minst för trafiken till och från Gotland har stråken genom Kalmar län stor betydelse. Det som saknas på järnvägssidan är en uppgradering till den moderna standard som finns i järnvägsnätet i övriga delar av landet.
Regionförbundet, det samlade politiskt beslutande organet i länet, har identifierat genomförandet av intentionerna och förslagen i Östersjöbanesystemet som den enskilt viktigaste åtgärden för att skapa större och därmed livskraftigare arbetsmarknadsregioner för hela Kalmar län. Ett Östersjöbanesystem ska byggas på existerande banor – från norr mot söder Tjustbanan (Linköping–Västervik), Stångådalsbanan (Linköping–Kalmar), ”Gotlandsbanan” (Nässjö–Hultsfred–Oskarshamn), Kust-till-kust-banan (Göteborg–Kalmar/Karlskrona) och Blekinge kustbana (Karlskrona–Kristianstad).
I en första etapp gäller att skapa ett enhetligt grundsystem för att bereda väg för en hastighetshöjning och minskning av restiderna. De åtgärder som är mest kostnadseffektiva är anpassning till 160 km/h på sträckan Linköping–Bjärka Säby–Åtvidaberg, fjärrblockering på den resterande delen av Stångådalsbanan från Rimforsa till Kalmar och en ytterligare mötesstation i Gullringen. Det är nyckelåtgärder som kommer att öka kapaciteten på banan samtidigt som driftskostnaderna sänks.
De i motionen framförda åtgärderna är en prioritering som länet samlat står bakom. Den speglar bättre situationen i länet än de som använts av de båda trafikverken. Kalmar län hör för det första till Sveriges främsta turismregioner med mer än tre miljoner årliga besökare. Mer än varannan svensk har besökt östra Småland och Öland. Trafiken mer än fördubblas på sommaren och Ölandsbron toppar i det här fallet Sverigestatistiken. Det måste planeras och genomföras insatser för trafikfällorna vid topparna – inte för något medeltal som aldrig finns annat än i statistiken.
Det Kalmar län behöver är att knyta samman högskole- och universitetsorterna så att dynamiska och robusta arbetsmarknadsregioner kan utvecklas. Kalmar och övriga kommuner i södra länet kan i samverkan med Karlskrona och Växjö skapa landets femte största universitets- och högskoleregion i sydöstra Sverige. Kommunikationerna på väg och järnväg måste då fungera bra. Hultsfred, Vimmerby, Västervik och övriga kommuner i norr kan få del av landets fjärde universitets- och högskoleregion. Det förutsätter snabba och säkra kommunikationer både på vägarna och Östersjöbanesystemet. Möjligheten finns att i detta sammmanhang också pröva alternativa finansieringsformer på sätt som anges i regeringsförklaringen.
Med de redovisade insatserna kan infrastrukturen bli ett lika gott medel för att skapa tillväxt, utveckling och förstoring av arbetsmarknadsregioner som det varit och är i Mälardalsregionen. Vad som här anförts om nödvändiga kommunikationsinvesteringar i Kalmar län bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Agne Hansson (c) |
|
|
Ann-Marie Fagerström (s) |
Nils Fredrik Aurelius (m) |
|
Sverker Thorén (fp) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Lennart Beijer (v) |