Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Västernorrlands behov av ett förbättrat landsvägs- och järnvägsnät, då goda kommunikationer krävs för länets, och landets, tillväxts skull.
Norrland betraktas av somliga ibland som en tärande del av landet. Man glömmer ibland bort att det är skogen, malmen och vattenkraften som lagt grunden för vår välfärd.
Västernorrland är ett närande län som ligger mitt i Sverige. Det är lika kort väg från Stockholm till Sundsvall som det är från Stockholm till Göteborg. De som aldrig satt sin fot i Västernorrland blir förvånade över detta faktum. I länet ligger Norrlands största gemensamma arbetsmarknad i Sundsvall–Timrå–Härnösandsområdet.
I Västernorrland finns utvecklade basnäringar (skog, massa, vattenkraft) och en effektiv industri som i hög grad bidrar till landets bruttonationalprodukt och därmed till statsbudgetens samlade skatteintäkter. Länet har landets tredje högsta bruttoregionprodukt mätt per sysselsatt bland alla 21 län. För att länet även i fortsättningen skall kunna bidra med viktiga inkomster till vårt land och för att länet framdeles ska kunna utvecklas krävs funktionsdugliga vägar och järnvägar.
Den för Sverige så viktiga skogsindustrin har sitt i särklass största transportbehov inom vägverksregion mitt, dvs i Västernorrland, Jämtland, Gävleborg och Dalarna.
Länsvägnätet i Västernorrland är landets sämsta. Det innebär stora nackdelar för den skogsbaserade industrin. Den bristande vägstandarden beräknas kosta skogsnäringen ca 900 miljoner kronor per år. Svårigheterna att få fram virkesråvara på grund av bärighetsrestriktioner bidrar till en starkt växande import av virkesråvara. Detta leder till att de numera internationella storföretagen tvekar att investera i regionen och i stället expanderar i andra länder, vilket också drabbar det övriga näringslivet på motsvarande sätt.
E 4 Syd är ett angeläget projekt som omfattar en nybyggnad på ca 2 mil och kostar ca 2 miljarder. Projektet har diskuterats i ca fyrtio år och har återigen skjutits på framtiden. Sträckningen vid Sundsvall är en besvärlig flaskhals för stora delar av trafiken till och från norra Sverige och bör därför tidigareläggas. Inget annat avsnitt på E 4 – norr om Arlanda – har högre trafikmängd. Avsnittet är också ett av Sveriges tio mest olycksdrabbade avsnitt.
Utbyggnaden av Botniabanan förutsätter en upprustad Ådalsbana när Botniabanan öppnar 2008/2009. De av Banverket planerade åtgärderna består av upprustning och nya mötesplatser samt nydragning för två kortare avsnitt. Detta är av stort värde men är otillräckligt. Lagda förslag möjliggör en genomsnittlig hastighet på endast 100 km/timme att jämföra med 220 km/timme på nya Botniabanan och 200 km/timme söder om Hudiksvall.
Det är viktigt att inte bygga fast sig i en flaskhals. Ådalsbanan bör ha en sträckning som håller långsiktigt även för framtida generationer. Förbättringar på Mittbanan mellan Ånge och Sundsvall är också angelägna för att möjliggöra daglig arbetspendling.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Solveig Hellquist (fp) |