Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anpassning och utbyggnad av det statliga vägnätet runt svenska hamnar med betydelse för det transeuropeiska transportnätet, s.k. TEN-hamnar.
Ägandet och driften av anslutningsvägar till nationellt viktiga hamnar är en mycket angelägen fråga som bör få en lösning inom en snar framtid. Frågan är viktig för att den bl.a. handlar om att utjämna orättvisa konkurrensförhållanden, främja samverkan mellan olika trafikslag i syfte att uppfylla det transportpolitiska målet och förverkliga det gemensamma transeuropeiska transportnätverket, TEN.
I både svensk och europeisk transportpolitik finns en ambition att skapa ett sammanhängande transportsystem med kunden i centrum. I det senaste transportpolitiska beslutet (prop. 1997/98:56) betonas betydelsen av kundperspektivet i transportsystemet och ett mera trafikslagsövergripande synsätt.
I regeringens proposition ”Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem” (prop. 2001/02:20) står det att en grundläggande princip för transportpolitiken är en ökad samverkan mellan olika transportmedel och trafikslag. Det är därför angeläget att nationellt viktiga hamnar har statliga landanslutningar.
Det har utvecklats en naturlig struktur med en stark koncentration av godsflödena till ett begränsat antal välbelägna effektiva hamnar. Ett tiotal hamnar står för ca 80 % av den totala godsvolymen. EU har beslutat om att hamnar med minst 1,5 miljoner ton, eller minst 200 000 resande, ska ingå i det transeuropeiska transportnätverket, s.k. TEN-hamnar. 17 hamnar uppfyller dessa krav i Sverige. Sjöfartsverket har dessutom pekat ut att antal hamnar som sjöfartens riksintressen. TEN-hamnar och hamnar av riksintresse bör naturligen ses som nationellt vikiga hamnar.
De hamnar som fyller ett stort behov i den nationella och europeiska godstrafiken har avgörande betydelse för nationell och regional tillväxt. Det är därför också vägnätet runt dessa hamnar måste anpassas för de industriprodukter och det gods som ska transporteras ut från respektive hamn. Viktiga exempel på stora hamnar där vägarna runt utgör hämmande och trafikfarliga flaskhalsar är Gävle och Norrköpings hamnar.
I regeringens proposition ”Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem” (prop. 2001/02:20) står dessutom bl.a. att staten har ett särskilt ansvar för trafikanläggningar som svarar för nationella och internationella trafikbehov.
Projektering av ovan beskrivna vägprojekt i anslutning till TEN-hamnar bör därför startas snarast. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Lena Ek (c) |
Birgitta Sellén (c) |