Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samverkansorgan för kollektivtrafikansvariga.
Enligt nuvarande lagstiftning är det endast primärkommuner och landsting som kan utöva ägandet av kollektivtrafiken i ett län (kollektivtrafikansvariga). Trafikhuvudman däremot kan såväl ett kommunalförbund som ett av kommuner och landsting gemensamt ägt bolag vara.
I flera län har man valt att utnyttja den möjlighet som riksdagen givit att flytta över ansvaret för den regionala utvecklingen till s.k. samverkansorgan. Samverkansorganen har tagit över uppgifter som tidigare låg på länsstyrelsen. Dessutom har man i flera län låtit samverkansorganen ta över uppgifter och resurser som tidigare fanns inom såväl landstinget som inom de länsvisa kommunförbunden.
Genom att samla mycket regional kraft i en och samma organisation har man velat skapa större effektivitet och utöka det demokratiska inflytandet över de regionala utvecklingsfrågorna.
Inom ett område kan samverkansorganen dock inte ta över ansvaret, även om kommuner och landsting skulle vara överens om att så vore önskvärt. Lagstiftningen tillåter inte att samverkansorgan blir kollektivtrafikansvariga, dvs. utövar ägandet över trafikhuvudmannen.
En vanlig invändning mot att låta samverkansorgan (kommunalförbund) bli kollektivtrafikansvariga är att ägandet då skulle utövas av ett indirekt valt organ. Denna invändning har naturligtvis liten relevans eftersom ägandet i ett av kommuner och landsting gemensamt ägarsamråd med nödvändighet även det måste bli indirekt.
För att samverkansorganen ska kunna ta det helhetsgrepp över den regionala utvecklingen som såväl staten som kommuner och landsting avsåg när möjligheten skapades, är det viktigt att man också kan delta i arbetet med att utveckla kollektivtrafiken. Det kollektiva resandet är en mycket viktig utvecklingsfaktor och har stor betydelse för en regions utveckling.
I de län där kommuner och landsting är överens, borde samverkansorgan få ta över ägandet av trafikhuvudman som drivs i bolagsform. Antingen kan ägandet tas över från såväl kommuner som landsting, alternativt bara från kommunerna eller bara från landstinget. Regional variation i ägandet beroende på vad kommuner och landsting i olika län kommer överens om, borde kunna tillåtas.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Anne Marie Brodén (m) |