Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en tydligare färdtjänstlag som tar hänsyn till funktionshindrades berättigade behov av flexibilitet.
Personer med funktionsnedsättning skall, enligt den nationella handlingsplanen ”Från Patient till medborgare”, ha möjlighet att vara delaktiga i samhället, på lika villkor som andra medborgare. En av den enskilde medborgarens mest centrala behov är att fritt kunna förflytta sig till och mellan olika platser. Detta görs med egen bil, cykel, kollektivtrafik eller genom att gå till fots. Synskadade har ofta, på grund av funktionsnedsättningen, stora svårigheter att ta sig fram i okända miljöer på egen hand eller att cykla. Att köra bil är omöjligt för synskadade. Även personer med rörelsehandikapp, exempelvis med olika neurologiska skador, är ofta också förhindrade att använda cykel, bil eller kollektivtrafik. Den nuvarande färdtjänstlagstiftningen tar endast hänsyn till de fall då personen är förhindrad att ta sig fram med den vanliga kollektivtrafiken.
Lagstiftningen ger i dag kommunerna möjlighet att begränsa de färdtjänstberoendes rörelsefrihet. De vaga formuleringarna i färdtjänstlagen har bidragit till att kommunerna gjort vitt skilda tolkningar. Lagen måste förtydligas och den enskilde individens rättigheter förstärkas så att inte rörelsefriheten begränsas. Lika regler bör gälla i alla kommuner. Särskilt för ungdomar upplevs dagens begränsningar som en inskränkning i privatlivet. Friheten att träffas och umgås med kompisar blir omöjlig när så väl antalet resor som de tidpunkter som resorna kan företas bestäms över de funktionshindrades huvuden.
Det pågår för närvarande en översyn av färdtjänstlagen. Det ger tillfälle att göra de förändringar som behövs för att även funktionshindrade skall kunna vara fullt ut delaktiga i samhället.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Jeppe Johnsson (m) |
Ulla Löfgren (m) |