Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om järnvägssatsningar längs Norrlandskusten.
Den svenska ekonomin är beroende av en stark och konkurrenskraftig norrländsk basindustri. En fungerande kustjärnväg kan förstärka den positiva utvecklingen, tillväxten och företagens konkurrensförmåga.
Järnvägen längs Norrlandskusten ligger inne i landet och inte där de flesta företag och människor finns. Sverige har genom det strategiska beslutet om byggandet av Botniabanan inlett en omfattande satsning på utbyggnad av järnvägen längs Norrlandskusten. Satsningen fortsätter i förslaget till framtidsplan. Åtgärderna ger dock inte en samhällsekonomiskt optimerad effekt eftersom strategiska flaskhalsar kvarstår och kortsiktiga banlösningar riskerar att permanentas.
Ytterligare investeringar i den kustnära järnvägen längs Norrlandskusten måste göras och satsningen fullföljas. Utrymmet i Framtidsplanen är otillräckligt, men ett fullföljande motiveras samhällsekonomiskt av effekterna av den förstärkta konkurrenskraften hos den norrländska industrin och sammanbindningen av arbetsmarknadsregionerna.
Godsstråket mellan Norrland och södra Sverige (Nordeuropeiska transportkorridoren) är den dominerande internationella transportleden för gods på järnväg till/från norra Europa. Betydelsen av en effektiv och optimerad järnvägskorridor för den nationella ekonomin är stor, eftersom den exportintensiva svenska basindustrin står för huvuddelen av transporterna i korridoren. Genom byggnationen av Botniabanan är en stor flaskhals undanröjd. Byggnationen pågår och ska vara klar 2009, byggnationen av Norrbotniabanans första etapp Haparandabanan och rustningen av Ådalsbanan finns med i Banverkets framtidsplan. Byggandet av resterande delar av Norrbotniabanan fanns med i regeringsöverenskommelsen som slöts mellan regeringspartierna efter valet.
Denna nord-sydliga transportled är dessutom den internationella leden för transporter upp mot norra Norge, Finland och potentiellt norra Ryssland. Den stora vinsten och potentialen i närtid finns främst i kopplingen mot norra Finland och dess nordliga basindustrier. Den största potentialen finns i nordvästra Ryssland som är ett av jordens rikaste naturresursområden och där svensk industri potentiellt sett har en omfattande råvarubas för den framtida utvecklingen. Barentsregionen är en av de mest råvarurika i världen och utgör en mycket intressant framtidsmarknad där ett utvecklat järnvägsnät kan skapa de nödvändiga transportförutsättningarna. Kopplingen mot de norska hamnarna i Narvik och Trondheim är av synnerligen stor betydelse.
EU-kommissionen håller, tillsammans med medlemsländerna, på att göra en omfattande förändring av den europeiska transportpolitiken och en prioritering av de 25 viktigaste transportkorridorerna ska genomföras under 2003. I denna prioritering finns inte Sveriges dominerande godskorridor på järnväg med beroende på att den inte har prioriterats nationellt. Förutsättningarna för att denna transportkorridor skulle prioriteras i ett europeiskt perspektiv är dock goda varför vi anser det angeläget att Sverige aktivt arbetar för att den ska tas med i det europeiska prioriteringsförslaget. En prioritering av korridoren är både en viktig strategisk transportpolitisk och finansiell fråga.
Den svenska ekonomin är beroende av det exportintensiva norrländska näringslivet, men dess konkurrenskraft hämmas idag av stora brister i transportsystemet, främst järnvägsnätet. Det norrländska näringslivet står för en mycket stor del av den svenska ekonomin. Produktionsvärdet för den norrländska industrin uppgår under planperiodens tolv år till drygt 2 000 miljarder. Norrland står för drygt 20 % av nationens nettoexportvärde vilket är nästan dubbelt så mycket per invånare som rikssnittet. Näringslivets behov av en fungerande infrastruktur är avgörande för företagens utvecklingsförmåga. Transportkostnaderna är höga beroende på långa avstånd, fördyrande begränsningar samt standardbrister. Detta påverkar menligt den norrländska industrins internationella konkurrenskraft.
I Framtidsplanen föreslås investeringar mellan Gävle och Umeå på ca 20 miljarder kronor under den kommande 12-årsperioden. Ytterligare insatser för att lösa de kvarvarande flaskhalsarna skulle ge betydande effekter på den regionala utvecklingen, på statens finanser och samhällsekonomin i stort. Finansieringen av ytterligare satsningar kan ske på två sätt:
Alternativ finansiering genom tillfällig lånefinansiering, särskild lånefinansiering eller samfinansiering med privat näringsliv.
Finansiering över en längre period än Framtidsplanen kan skapa en god struktur som ger positiva effekter på samhällsekonomin samtidigt som man inte belastar statsbudgeten mer än idag.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Carin Lundberg (s) |
Lars Lilja (s) |