Motion till riksdagen
2003/04:T355
av Per Erik Granström m.fl. (s)

Transportinfrastruktur för Dalarna


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av satsningar på Dalarnas transportinfrastruktur.

Motivering

Dalarna är ett vidsträckt län, landets fjärde till ytan, ca 35 mil i nord-sydlig riktning och ca 25 mil i öst-västlig riktning. Bebyggelse och näringar är inte enbart koncentrerade till vissa orter. I Dalarna finns viktiga näringar spridda över hela länet alltifrån den tyngre basindustrin i söder, tillverkningsindustrin och skogsnäringen i övriga delar av länet. Till detta kommer den expanderande turismindustrin i Dalafjällen som är norra Europas största vinterturismområde. Denna spridning av näringar och befolkning över hela länet är Dalarnas styrka men ställer samtidigt stora krav på en fungerande transportinfrastruktur.

Dalarna har därför ett mycket stort behov av att få tillstånd en modern och stärkt transportinfrastruktur. Länets geografiska läge innebär långa avstånd. Eftersom närmarknadsområdena inte är tillräckligt stora för länets tillväxt och överlevnad krävs en närhet till internationella och nationella marknader för att tillgodose näringslivets transportbehov.

Den basindustri som finns i länet är mycket exportberoende. Det genererar omfattande godstransporter såväl på väg som på järnväg. Förutom de godstransporter som genereras inom länet passerar flera godsstråk genom länet både på väg- och järnvägssidan. Transporterna domineras av vägtransporter men generellt gäller att transportsystemen inte är utbytbara utan har olika sam­verkande roller för att möta behoven. Ofta utnyttjas flera transportsystem i komplexa logistikupplägg. För godstransporterna går det inte att fokusera på vissa delar av transportsystemet utan det är helheten som är avgörande för att transporterna ska bli effektiva.

Persontransporterna kan indelas i två delar. För det första handlar det om arbets- och utbildningspendling såväl till och från länet som inom länet. Bra pendlingsmöjligheter minskar sårbarheten. De stärker också arbetsmarknaden, bidrar till fungerande arbetsmarknadsregioner och skapar närhet mellan utbildningsorter och boende.

För det andra handlar persontransporterna för Dalarnas del om att stärka länets inriktning mot turism. Under en högsäsongsvecka besöker ca 80 000 turister Sälenområdet. Till det kommer Idre/Grövelsjöområdet med ca 25 000 turister. Turismen rör dock inte bara vintersäsongen. Under sommarhalvåret har Siljansbygden en stark ställning men även i övriga delar av länet förekommer omfattande sommarturism. Prognoser som görs för turismen pekar på stora utvecklings- och tillväxtpotentialer samt att den genererar stora fram­tida sysselsättningsskapande effekter.

Vägnätet i Dalarna är i vissa delar bristfälligt. Inte minst utgör den relativt låga bärigheten på delar av det allmänna vägnätet väsentliga problem, framförallt för skogs- och besöksnäringarna. Av hänsyn inte minst till skogsnäringen tillåts trots dålig bärighet tung trafik på en omfattande del av vägnätet. Detta får till följd att slitaget på vägnätet under tjällossningsperioden är extra stort. Till detta kommer den låga ytstandarden liksom att delar av riksvägarna och de primära länsvägarna har bristande framkomlighet och låg trafiksäkerhet. Framförallt är de högtrafikerade vägarna genom samhällen ett stort problem.

Järnvägsnätet kännetecknas av kapacitetsbrist och låg spårstandard som inte tar tillvara de möjligheter till hastigheter och vagnslast som modernt järn­vägsmaterial medger. På vissa delar av järnvägsnätet krävs utbyggnad av mötes­spår och dubbelspår för att klara trafikeringsbehovet. Hastigheterna för persontrafiken måste förbättras för att ge snabbare persontransporter och stärka pendlingsförutsättningarna.

Vår uppfattning är att tilldelade medel till Dalarnas transportinfrastruktur inte avpeglar det behov som finns för att uppnå de transportpolitiska målen. I framtida fördelningar bör därför Dalarna få ökade resurser för drift, underhåll och investeringar i transportinfrastrukturen.

Stockholm den 1 oktober 2003

Per Erik Granström (s)

Kurt Kvarnström (s)

Anneli Särnblad Stoors (s)

Barbro Hietala Nordlund (s)

Hans Unander (s)