Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Inlandsbanan skall betraktas som nationellt stråk med särskild betydelse för Sveriges inland.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av upprustning av Inlandsbanan syd mellan Kristinehamn och Mora.
Inlandsbanan syd är mycket viktig för att binda ihop järnvägssystemen i norra Sverige och region väst. Inlandssågverken med flera industrier kan därigenom billigare och snabbare nå hamnar i Vänern och på västkusten samt andra järnvägssträckningar. Av den anledningen bör en investering ske i Inlandsbanan syd så att banan kan öppnas i hela sin sträckning mellan Kristinehamn och Gällivare.
I budgetpropositionen för 2004 uttalar regeringen att väl fungerande järnvägstransporter är en viktig förutsättning för att tillgodose näringslivets behov av långväga transporter i hela landet. Målet är enligt regeringen en positiv regional utveckling, där järnvägstransportsystemet främjar en positiv regional utveckling genom att dels utjämna skillnader i möjligheterna för olika delar av landet att utvecklas, dels motverka nackdelar av stora transportavstånd. Den totala planeringsramen för investeringar åren 2004–2015 är 101,5 miljarder kronor. För att uttalandet ”hela Sverige ska leva” ska vara relevant gäller det att inte alla investeringar slukas i de stora projekten som till exempel Botniabanan, citytunneln i Malmö eller Hallandsåsprojektet.
En upprustad inlandsbana förbinder inte bara Norrlands inland med Vänern utan också Inlandsbanan med Bergslagsbanan. Den nedlagda sträckan mellan Persberg och Mora är en felande länk i det intressanta nationella järnvägsstråk som Inlandsbanan utgör. Det finns en stor potential för godstrafik på Inlandsbanan. Det ger i sin tur en resurs för utvecklingen av inlandets näringsliv. Godsvolymerna på Vänern skulle öka påtagligt, vilket är bra för hela regionen.
Ursprungligen byggdes Inlandsbanan från Kristinehamn till Gällivare, för att utveckla Sveriges inland. I likhet med andra järnvägar minskade trafiken på Inlandsbanan fram till 1992. Genom ett beslut i riksdagen överfördes ansvaret för Inlandsbanan mellan Mora och Gällivare till ett förvaltningsbolag. Bolaget ägs av de 15 inlandskommuner som banan passerar och fungerar som ett banverk. Den 1 maj 1993 övertog Inlandsbanan AB (IBAB) ansvaret för banan. Från övertagandet har godstrafiken på Inlandsbanan ökat kraftigt. Banan sträcker sig idag mellan Mora och Gällivare. Den är 110 mil lång och utgör ca 10 % av vårt nationella järnvägsnät.
Den del av Inlandsbanan som idag inte används för trafik, mellan Mora–Persberg, kan betraktas som en felande länk i det nationella stråk som Inlandsbanan utgör. Den totala sträckan som måste upprustas är endast 16,7 mil. Den sydligaste delen, Persberg–Kristinehamn, används för trafik och finns med som länsjärnväg i Länstrafikplanen för Värmland.
En komplett upprustad inlandsbana i hela sin ursprungliga längd, ca 130 mil rakt igenom det svenska inlandet, från Gällivare till Vänerhamnen i Kristinehamn, kan utgöra en stor resurs vid utvecklingen av inlandets näringsliv. Inlandsbanan kan användas för t ex returfrakt av tomvagnar, militära transporter, farligt gods, transittrafik från och till Norge, avlastning av de östliga järnvägsbanorna samt inte minst ur beredskapsaspekter, utöver den ordinarie godsmängden. Stor utvecklingspotential finns på godssidan. Inlandsbanan är betydelsefull för en fortsatt regional utveckling.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Dan Kihlström (kd) |