Motion till riksdagen
2003/04:T317
av Jörgen Johansson (c)

Minskat användande av vägsalt


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utarbetandet av ett nationellt program i syfte att minimera användandet av salt i vägnätets skötsel.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inventera förekomsten av salt i grundvatten och ålägga Vägverket kostnadsansvar för sanering av saltförorenade grundvattentäkter där det klart kan påvisas samband mellan vägsaltning och förorening.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att omlokalisera vägar som är belägna på grusåsar som utgör framträdande grundvattentäkter.

Motivering

Salthalten i de svenska vattentäkterna har ökat upp till tio gånger de senaste åren, mest på grund av saltade vintervägar. Beräkningar visar att Vägverkets saltning står för hälften av den klorid som tillförts vattentäkter. Den andra hälften kommer såväl från kommunal vägsaltning, privata avlopp som från rester av ”gammalt” salt från den tid då Sverige låg under havsytan.

Vägsalt har använts i Sverige sedan 1960-talet. Användningen har dock minskat från 400 000 ton per år till drygt 200 000 ton på grund av miljöskäl. Ett framträdande exempel på saltets påverkan av grundvattnet är väg 67:s sträckning på Dalkarlsåsen i Heby kommun. Denna grusås innehåller mycket stora grundvattenförekomster. Vattentillgången i åsen har klassificerats av SGU som en av de största reserverna för kommunal vattenförsörjning i regionen och motsvarar vattenförsörjningen för cirka 100 000 människor. Genom vattentillförsel från Dalälven till åsen skulle vattenförsörjningen kunna tiodubblas. SGU:s undersökningar visar att kloridhalten, som en direkt följd av halkbekämpning på vägen, har stigit kraftigt. Den högsta halten som påträffats är 360 mg/l i grundvattenförekomstens djupare delar. De flesta stora källor har halter kring 40 mg/l men flera mindre källor har halter mellan 50 och 100 mg/l. Detta skall jämföras med ursprungsvärdena, vilka låg mellan 3 och 10 mg/l klorid. Gränsen för smakpåverkan går vid 300 mg/l. Enligt SGU:s värdering kan förekomsten av klorid kopplad till halkbekämpning indikera att även andra, icke identifierade föroreningar härrörande från trafik, drift och underhåll av vägen förekommer, vilket på sikt kan utgöra ett hinder mot grundvattnets användning för vattenförsörjning.

Vatten är grundläggande för förekomsten av liv. Kvalitén i vårt vatten kan därför inte nog betonas. Åtgärder för att såväl idag som i framtiden garantera förekomsten av ett bra vatten måste prioriteras. Åtgärder och ansvar för att uppnå detta mål måste skyndsamt utredas. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 1 oktober 2003

Jörgen Johansson (c)