Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om försöksverksamhet med en ny samhällsekonomiskt anpassad finansieringsmodell för infrastruktur.
I samband med många större statliga investeringar i infrastruktur, främst vägar, ökar värdet på den omkringliggande marken. I de flesta fall står staten för utgifterna för investeringen, medan ägare till den närbelägna marken drar nytta av värdestegringen som direkt orsakas av den statliga satsningen.
Staten har under senare år haft allt svårare att få fram budgetmedel till angelägna investeringar i infrastruktur. Därför diskuteras olika alternativa finansieringsformer för att tillgodose medborgarnas behov av vägar, järnvägar och annan infrastruktur. Det diskuteras privat finansiering med trafikantavgifter eller med framtida statlig betalning i förhållande till uppmätt trafikvolym, s.k. skuggtullar. Vi bör dock vara försiktiga med att inteckna handlingsutrymmet för framtida generationer.
En annan modell för att finansiera utbyggnad av infrastruktur skulle kunna bygga på att staten ser till att dra nytta av markvärdestegringen som genereras i omgivningen av trafikleden, stationen, hamnen eller flygplatsen.
Exempelvis kunde staten, inför utbyggnaden av en större väg, köpa ett större och bredare område kring vägen för att därefter sälja ut färdiga tomter kring den nybyggda vägen. Eftersom dessa tomter rimligtvis har stigit kraftigt i värde efter att vägen har tillkommit, kan en del av kostnaden för att bygga vägen täckas av tomtförsäljningen.
En sådan finansieringsmetod kan inte anses oskälig när ökningen av markvärdet faktiskt uppkommit på grund av den förbättrade infrastrukturen. Tvärtom kan man med fog hävda att vissa markägare idag gör oskäliga vinster i samband med statliga satsningar.
Den här beskrivna finansieringsmodellen borde också kunna medverka till att investeringar som är samhällsekonomiskt lönsamma kommer till stånd snabbare än med nuvarande system för finansiering via statsbudgeten. Regeringen bör därför undersöka vilka formella hinder som finns för tillämpning av denna modell i Sverige och återkomma till riksdagen med förslag om eventuella lagändringar som kan behövas för att börja prova denna modell.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Lennart Fremling (fp) |