Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om farledsavgifter.
Sjöfarten är en viktig länk i den svenska näringslivskedjan. Därför måste också sjöfartens konkurrenskraft värnas. Med tanke på resultatet av folkomröstningen om euron hösten 2003 har det blivit än mer angeläget att staten gör det som behövs för att förbättra konkurrensmöjligheter. Exempelvis är Sverige och Finland de enda europeiska länder som har statliga sjöfartsavgifter av betydelse. Detta faktum snedvrider konkurrensen ytterligare mellan hamnar beroende på om de tillhör Euroland eller inte.
Vid val av transportsätt, hamnar, direkt transocean trafik eller ”feeder-trafik” m.m. är de statliga avgifterna av betydelse i slutändan på en ekonomisk kalkyl, även om andra kostnader såsom avstånd, deviation m.m. är viktiga faktorer.
Utredningen Nya farledsavgifter (Ds 2003:41) har föreslagit ändringar som enbart är en justering av nuvarande avgiftssystem och som inte lever upp till de krav som bör kunna ställas. Förutom ovan nämnda konkurrensproblem ger de föreslagna miljöavgifterna inte tillräckliga incitament för rederierna att vidtaga förbättringsåtgärder, då dessa ger högre kostnader än motsvarande avgiftsreducering. Vi konstaterar också att de mest miljöanpassade fartyg som står att uppbringa, inte vinner något i förslaget.
Ett beslut i linje med utredningsförslaget riskerar också att snedvrida konkurrensen mellan transportslagen och motverka utvecklingen av rationella, miljöanpassade och frekventa internationella sjötransporter. Vi anser att förändringar av farledsavgifterna måste belysas i det sammanhang de verkar och ur ett totalt transportpolitiskt perspektiv i jämförelse med tåg- och landsvägstransporter. Ett nytt system för farledsavgifter, i enlighet med vad vi här har anfört, bör utarbetas.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Cecilia Magnusson (m) |
Anita Sidén (m) |