Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att utreda synskadades situation i trafiken innan Vägverkets planer på att ta bort tusentals övergångsställen förverkligas.
Den vita käppen är en signal till människor i omgivningen att käppbäraren inte ser alls eller ser väldigt dåligt. Detta ställer krav på respekt och hänsyn, men det är tyvärr inte självklart i alla sammanhang. I personligt möte är det lättast. I trafiken är det svårare.
Oskyddade trafikanter är utsatta i trafiken och särskilt utsatta är synskadade. Synskadade gångtrafikanter är beroende av att trafikmiljön underlättar orientering så att man i varje sekund vet var man är. För synskadade hänger liv och död på att trafikregler efterlevs. En synskadad som måste korsa en gata eller en väg där övergångsställe med ljudsignal saknas kan aldrig veta om korsande motortrafik tänker bromsa in och ge företräde.
Antalet övergångsställen kommer att minska. Enligt Vägverkets planer minskas de med 10 000 i det kommunala vägnätet och 1 000 i det statliga till år 2010. Övergångsställena kommer till viss del att ersättas av gångpassager (5 500 stycken till år 2010) som bygger på förarens och gångtrafikantens ögonkontakt med varandra. Vilken ögonkontakt kan synskadade få med bilförare? År 2010 kommer fortfarande, enligt Vägverket, 59 procent av övergångsställena att vara osäkra övergångsställen. Väg- och gatutrafikens regelverk behöver kompletteras med en regel som ger särskilt skydd för synskadade gångtrafikanter med vit käpp.
Det behövs en förstärkning av respekten för den vita käppen i trafiken. Innan Vägverkets planer på en minskning av övergångsställen förverkligas behöver en utredning se över formerna för hur respekten för den vita käppen i trafiken skall lagregleras.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |