Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av ökade satsningar på infrastruktur i Stockholm–Mälardalen för bättre tillväxt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om länsväg 265 Norrortsleden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om riksväg 73 Älgviken–Fors.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om länsväg 259 Södertörnsleden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om E 18 Lekhyttan–Adolfsberg.
Regeringen har via direktiv givit Stockholmsberedningen i uppdrag att finna lösningar för infrastrukturen inom och till och från Stockholmsregionen. En prioriterad lista med objekt har tagits fram. Den finns nu med i det arbete för planer som vägverket bl.a arbetar med. Den ska även ligga till grund för de satsningar som regeringen avser att göra framdeles. Det är av stor vikt att en samlad regions synpunkter tas på allvar i denna process.
Även med höga ambitioner och omfattande planeringsinsatser har inte tillräckliga investeringar gjorts i Stockholmsregionens transportsystem under de senaste decennierna, vilket är otillfredsställande. Under tiden har befolkning och ekonomi vuxit snabbt, liksom trafiken. Befolkningsökningen i Stockholmsregionen bedöms fortsätta. Även om vi nu inte befinner oss i en högkonjunktur ökar ändå både resande och transporter.
Det kraftigt ökade resandet i Stockholm–Mälardalsregionen skapar en omfattande trängsel i såväl vägtrafik- som kollektivtrafiksystemet och under allt längre tider. Kapacitetsbristerna i regionen bromsar regionens utveckling. Detta medför problem för frakt av gods, näringslivstransporter och allmänhetens resande. Till detta kommer betydande negativa effekter på miljön i form av ökade utsläpp och buller samt risk för försämrad trafiksäkerhet.
Om inte tillräckliga investeringar sker inom rimlig tid är risken stor att den nu pågående utvecklingen i regionen, som leder bort från de transportpolitiska målen, inte kan vändas i positiv riktning särskilt vad gäller framkomlighet, miljö och säkerhet. Därmed äventyras förutsättningarna för ekonomisk tillväxt i landets huvudstadsregion och landets internationella konkurrenskraft kan allvarligt försämras. Om utbyggnad av transportinfrastrukturen i Stockholm–Mälardalsregionen inte sker, riskerar även de ekonomiska resurser som utgör grunden för fortsatta sociala och också miljömässiga förbättringar i regionen att minska.
Det är nödvändigt att bygga ut transportinfrastrukturen för att kunna motverka sådana strukturella problem som i dagsläget drabbar delar av regionens näringsliv. Växande flaskhalsproblem inom bland annat trafiksektorn och problem på bostadsmarknaden missgynnar en positiv näringslivsutveckling och tillväxten. Ett ökat bostadsbyggande är i sin tur beroende av att problemen i transportsektorn löses.
Kostnaderna för infrastruktur i storstadsregioner är höga. Behoven av ökade transportmöjligheter har tyvärr oftast inte samband med byggförutsättningar. I tätbebyggda områden riskerar fler personer att störas än i glesbygd vilket medför kostsammare genomförande, exempelvis krav på tunnlar. Berg och vattendrag ger också högre genomförandekostnader, såsom i Stockholm. Dessa högre genomförandekostnader i Stockholmsregionen bör hänföras till miljökostnader.
Behovet av underhålls- och bärighetsinsatser i Mälardalslänen måste också starkt framhållas. Ökade underhållsinsatser blir också nödvändiga vid senareläggning av nyinvesteringar.
Länsväg 265 Norrortsleden som är igångsatt år 2002 får inte fördröjas. Den är mycket viktig för de öst–västliga förbindelserna i regionen.
Riksväg 73 Älgviken–Fors är ett annat av regeringens utpekade objekt. Det är mycket angeläget att snarast genomföra detta projekt för att öka trafiksäkerheten, förbättra miljön samt för att öka framkomligheten och kapaciteten. Utbyggnaden betyder mycket dels för den regionala utvecklingen på Södertörn, dels för snabbare och säkrare transporter till hamnen i Nynäshamn och för Gotlands förbindelse med fastlandet. Det är djupt otillfredsställande att detta angelägna objekt enligt länsplanen föreslås påbörjas först år 2009 (klart år 2012).
Länsväg 259 Södertörnsleden, som är ytterligare ett av regeringens utpekade objekt, föreslås i planen påbörjas år 2012, vilket är mycket sent med tanke på behoven av tvärförbindelser för Södertörns utveckling, ökad framkomlighet och för trafiksäkerheten.
E 18 Lekhyttan–Adolfsberg, som särskilt utpekats av regeringen i tidigare direktiv, finns med under planperioden vilket är positivt. Det är dock mycket negativt för utvecklingen i Mälardalen att endast begränsade eller försenade satsningar på E 18 och E 20 kunnat inplaneras av Vägverket under perioden, utöver av regeringen utpekade objekt. Bl.a. gäller detta E 18 Sagån–Enköping och E 18 Västjädra–Västerås som planerats in väldigt sent i perioden. Detta måste påskyndas i processen.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Catharina Elmsäter-Svärd (m) |