Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om färjetrafik till och från Öland.
Under sommaren år 2003 gästades Öland av minst 2,5 miljoner besökare. Trafikbelastningen är hård under sex till sju sommarveckor, i synnerhet på fastlandsvägarna till Nynäshamn och på Ölandsbron. Behovet av reparationer av den senare har orsakat ytterligare trafikproblem. Ölands och Gotlands popularitet är givetvis i grunden något mycket positivt. Sjöfartens analysinstitut menar att Öland och Gotland har en sådan dragningskraft att det skulle vara motiverat med en förbindelse öarna emellan. Fler färdvägar innebär en avlastning på de övriga vägarna. Ett minskat tryck på vissa vägsträckor är bara en positiv effekt av en ny färjeförbindelse. Ett attraktivt och väl fungerande transportnät möjliggör ytterligare utveckling av turism, handel och annat företagande. Öland och Gotland ökar i attraktionskraft för permanentboende när infrastrukturen är god. En matartrafik Oskarshamn–Öland–Gotland skulle lösa en del av de problemen. En förbindelse Oskarshamn–Byxselkrok skulle tveklöst öppna nya turistvägar. Finansieringen är i dagsläget ett problem. Trafiken behöver sannolikt ett visst statligt stöd under de närmaste åren liksom trafiken mellan Öland och Gotland. Den kan annars omöjligen konkurrera med Destination Gotland som varje år erhåller cirka 230 miljoner kronor för trafiken från fastlandshamnarna Nynäshamn och Oskarshamn. Ett konkurrensneutralt alternativ skulle vara att det rederi som trafikerar sträckan Öland – Gotland erbjuds ett schablonbelopp per passagerare som motsvarar det belopp Destination Gotland erhåller för sina resenärer.
|
Stockholm den 24 september 2003 |
|
|
Nils Fredrik Aurelius (m) |