Motion till riksdagen
2003/04:So639
av Christer Adelsbo m.fl. (s)

Alkohol och narkotika

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att effektivisera den svenska och danska tullens och polisens möjligheter att bekämpa den gränsöverskridande narkotikabrottsligheten och verka för ökat samarbete.1

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att belysa vilken typ av informationsinsatser som är mest effektiva när det gäller att förebygga alkohol- och narkotikaanvändning bland unga.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ge skolor och fritidsverksamheter bättre möjligheter till att stärka den förebyggande verksamheten och att ge stöd till utsatta ungdomar.2

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att få till stånd ett ökat fokus på eftervård och avgiftning i den tyngre missbrukarvården.

1Yrkande 1 hänvisat till JuU.

2Yrkande 3 hänvisat till UbU.

Motivering

Den svenska narkotikapolitiken har varit lyckad om man ser till den situation som råder i många europeiska länder. Fokus på restriktivitet har hjälpt till att hålla drogrelaterade problem på en relativt låg nivå. Samtidigt har samhällets attityd till droger tydligt visat att vi inte accepterar narkotika; en attityd som räddat många, framförallt de unga, från ett liv präglat av drogmissbruk. En restriktiv politik kombinerad med ett tydligt avståndstagande mot narkotika har tillsammans skapat en väl förankrad plattform i vår kamp mot drogerna.

Dessvärre visar statistik och trender på att problemen i Sverige har ökat på senare tid. När det gäller narkotika verkar tillgängligheten ha ökat samtidigt som attityderna har förändrats. Om man tittar på utvecklingen bland mönstrande 18-åringar kan man se att andelen som prövat narkotika har tredubblats sedan 1992 och nu ligger runt 18 procent. Vi ser också en oroväckande utveckling där alltfler unga människor dricker alkohol allt oftare. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) skriver till exempel: ”Sverige har gått från att ha varit ett lågkonsumtionsland till att ha konsumtionsnivåer som alltmer närmar sig länderna på kontinenten. I spåren av det ökande drickandet börjar vi nu skönja en del negativa konsekvenser, till
exempel ett ökande antal alkoholförgiftningar.”

Till en viss del kan detta förklaras av att avståndet till världen har krympt. Öppna gränser gör att fler och fler, särskilt yngre människor, reser mer och oftare. Därigenom kommer de i kontakt med andra typer av konsumtionsmönster när det gäller droger och alkohol. Smuggling underlättas också av uppluckrade gränser mellan nationer.

Inte minst blir denna utveckling tydlig i Sydsverige, landets brofäste mot kontinenten. Alkohol smugglas över gränserna, och lägre prisnivåer i våra närmaste grannländer gör det svårare att föra en restriktiv alkoholpolitik genom prissättning. När det gäller narkotika blir Skånes geografiska närhet till kontinenten extra tydlig. Under perioden 1999–2002 gjordes cirka 50 procent av landets samtliga narkotikabeslag i Skåne och cirka 50 procent av de skånska beslagen vid Lernacken, betalstationen vid Öresundsbron.

Konsumtionsmönstren visar också på en förändring. Över hela landet ser vi att det tunga missbruket har ökat i omfattning under den senaste tioårsperioden, något som också gäller Skåne. Missbruket har också ändrat karaktär. Vi ser idag mer av opiatmissbruk och mer blandmissbruk. Tillgången till narkotika måste anses vara en viktig förklaring till utvecklingen av denna trend.

För att bekämpa denna oroväckande utveckling är det viktigt att alkohol- och drogproblemet bemöts på alla relevanta nivåer. För Skånes del är det av vikt att det kommer till stånd ett bättre samarbete mellan myndigheterna i Danmark och Sverige. Många svenska ungdomar kommer i kontakt med narkotika framförallt i Köpenhamn. Från svenskt håll är det därför välkommet att Danmark på senare tid tagit initiativ för att få bort narkotikan i Christiania, samt stängt de s k haschklubbarna i Köpenhamn. Det visar på en stark politisk vilja i Danmark att komma till rätta med den öppna narkotikaförsäljningen.

Men både dansk och svensk tull och polis måste också i fortsättningen vara väl förberedda på att agera i en värld som blivit mer gränslös, och ha den kompetens som är nödvändig för att effektivt tackla smuggling och försäljning. Samsynen måste bli bättre och tull och polis måste ges möjlighet att bekämpa narkotikabrottsligheten effektivare.

Utöver tull- och polisiära insatser, måste också den negativa trenden i attityder gentemot droger och alkohol brytas. Vi behöver forma en samhällsdebatt som klart fastlägger att narkotika inte accepteras. Folkhälsoaspekterna måste också vävas in i debatten kring alkoholens skadeverkningar och dess effekter på hela samhället såväl som på enskilda individer. Traditionell opinionsbildning kan här fylla en viktig funktion, och det bör till en belysning om vilken typ av informationsinsatser som bäst når ut med dessa budskap till de unga.

Det förebyggande arbetet måste bli bättre både när det gäller alkohol och narkotika. För detta ändamål krävs det en väl fungerande välfärdsstat som tidigt kan hjälpa unga människor i farozonen, både med information, stöd och vård. Här fyller framförallt skolor och fritidsverksamheter en viktig roll. Senare tids forskning har visat på betydelsen av ett gott skolklimat när det gäller att främja barns och ungas hälsa. Vi vet också mer idag om vikten av samarbete mellan skola och föräldrar och mellan skola och omgivande lokalsamhälle för att förebygga alkohol- och narkotikamissbruk. Varje skola bör ha en alkohol- och narkotikapolicy. En sådan policy bör innehålla åtgärder för att stärka det förebyggande arbetet liksom insatser för att förbättra stödet till utsatta ungdomar.

Samtidigt som det förebyggande arbetet är väldigt viktigt för utvecklingen av framtida konsumtionsmönster måste de människor som redan hamnat i ett tungt missbruk få tillgång till hjälp. I södra Sverige har t.ex. de mest marginaliserade och utsatta missbrukarna svårt att komma i kontakt med missbrukarvården. Dessutom är det långa väntetider till avgiftning, och behovet av läkemedelsassisterad behandling är inte tillgodosett. En annan viktig aspekt är eftervården och det sociala stödet, som måste förbättras. Kvinnliga missbrukares särskilda behov måste belysas eftersom de är en extra utsatt grupp.

De flesta som har haft kontakt med sprutbytesverksamheterna i Malmö och Lund beskriver dessa i mycket positiva ordalag, och verksamheten är bra dels utifrån ett hälsoperspektiv, dels för att det finns behandling att tillgå för dem som kommer dit. I Skåne har det blivit något lättare att komma till avgiftning för heroinister sedan öppenvårdsavgiftningen startade i Lund. En brist är dock att många saknar adekvata uppföljande insatser efter avgiftningstiden, vilket leder till snabba återfall. För att komma till rätta med det tunga missbruket är det nödvändigt att lägga fokus på ett antal faktorer:

Alkohol- och narkotikaproblemet drabbar inte bara den enskilde individen, utan också samhället i stort. Det är enbart genom en övergripande insats – som bemöter problemet på alla dess nivåer – som vi kan lyckas med att motarbeta alla de skadeverkningar som följer i dess kölvatten. Sverige har länge fört en restriktiv, men human alkohol- och narkotikapolitik – med goda resultat. Det är något vi ska fortsätta med. På senare tid har dock världen förändrats, gränser har suddats ut och nya impulser kommer in, vilket också påverkar oss. Därför är det viktigt att vi medvetet fortsätter vårt arbete med att bekämpa alkohol- och narkotikaproblemet, och att vi gör så utifrån den verklighet som finns.

Stockholm den 2 oktober 2003

Christer Adelsbo (s)

Luciano Astudillo (s)

Johan Andersson (s)

Anders Bengtsson (s)

Bo Bernhardsson (s)

Kerstin Engle (s)

Marie Granlund (s)

Kent Härstedt (s)

Leif Jakobsson (s)

Inger Jarl Beck (s)

Anita Jönsson (s)

Anders Karlsson (s)

Hillevi Larsson (s)

Britt-Marie Lindkvist (s)

Christin Nilsson (s)

Ronny Olander (s)

Göran Persson (s)

Ulla Wester (s)