Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samordning av äldrevården.
Sveriges befolkning blir äldre och äldre. Idag är nästan var femte medborgare 65 år och äldre och det krävs stora insatser för att Sveriges åldrande befolkning även i framtiden skall kunna känna trygghet inför ålderdomen. Kring detta finns en stor enighet och många äldre har också god vård och omsorg. Men det finns tyvärr påtagliga brister i systemet som drabbar den enskilde äldre vårdtagaren.
Under senaste tiden har olika frågor som berör äldrevården cirkulerat i medier. Det gäller allt från ren vanvård till dålig mat. I samband med dessa klagomål har det också framkommit att oklarhet råder när det gäller vem som har tillsynsansvaret. Ansvaret för tillsynen över äldreomsorgen delas av länsstyrelsen och Socialstyrelsen.
Eftersom dessa myndigheter lyder under olika lagar (socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen) händer det inte så sällan att problemen hamnar ”mellan stolarna” och de som är berörda vet inte vem de skall vända sig till för att få hjälp och förändring.
När den enskilde försöker att få rättelse på problem händer det ofta att den ena myndigheten lägger skulden på den andra och vice versa. Problemet blir för den enskilde ett ”moment 22”. Vem tar det fulla ansvaret ? Vem ser helheten?
För att situationen ska blir tydlig och alla ska veta vem man ska vända sig till vid klagomål på kommunen behövs en övergripande tillsynsmyndighet. Denna myndighet kan var Socialstyrelsen.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Inger Nordlander (s) |
|
|
Marie Nordén (s) |
Anne Ludvigsson (s) |
|
Carina Adolfsson Elgestam (s) |
Carina Ohlsson (s) |
|
Maria Hassan (s) |
Eva Arvidsson (s) |