Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om insatser för att minska skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i befolkningen.
De senaste årtiondena har inneburit en mycket positiv utveckling av folkhälsan i Sverige, en utveckling som efterhand allt större delar av befolkningen fått ta del av. Även från det allra senaste decenniet finns positiva inslag, vi lever längre och spädbarnsdödligheten är låg. De senaste 20 åren har medellivslängden i vårt land stigit från 71,6 till 76,8 år för män och från 78,3 till 81,9 år för kvinnor. Men utvecklingen är inte entydig. Tvärtom kan man se en nedåtgående trend. Och oavsett hur forskarna mäter det – som upplevd ohälsa, sjuklighet eller dödlighet – har den tidigare tendensen till ökad hälsa brutits.
Vi ser också hur skillnaderna i hälsa ökar mellan människor. Enkelt uttryckt blir de fattiga allt sjukare medan de mer välbärgade blir allt friskare. Klyftorna ökar också när det gäller tandhälsan. I mer välbeställda områden förbättras tandstatusen. I socialt utsatta områden försämras den istället.
Sociala och ekonomiska faktorer påverkar folkhälsan mer än något annat. Fortfarande löper arbetare större risk än tjänstemän att avlida i förtid. Lågutbildade har fortfarande fler hälsoproblem än högutbildade.
Faktorerna som försämrar folkhälsan är många. I Stockholms län sammanfaller ofta människors situation så att dessa sociala och ekonomiska problem och folkhälsoproblem blir särskilt förekommande i vissa stads- och kommundelar.
Det är dags att i konkret handling se till att dessa skillnader minskar. Det förutsätter konkreta mål och lokala handlingsplaner inom många politikområden.
Det finns ett ökande intresse för folkhälsofrågor. Signaler om ökande ohälsa och sjukskrivningar samt det faktum att ojämlikheten i hälsa består och i vissa fall ökar, har också medfört ett ökat fokus på folkhälsofrågor.
Riksdagen behandlade i april 2003 regeringens proposition Mål för folkhälsan (2002/03:35). Det övergripande nationella målet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor i hela befolkningen.
I regeringens budget för 2004 finns resurser för att förbättra folkhälsan genom att satsa på förebyggande arbete mot alkohol och spelberoende samt på insatser mot mäns våld mot kvinnor. Däremot saknas en strategi för att komma åt den sociala snedfördelning av folkhälsan som redovisas ovan och som är så tydlig. Med tanke på de uppenbara sociala skillnaderna i hälsobilden är det inte tillräckligt med generella åtgärder utan det krävs riktade insatser till de mest utsatta stads- och kommundelarna, i första hand i våra storstäder.
I regeringens budgetproposition föreslås att 5,1 miljarder kronor tillförs hälso- och sjukvården. Av dessa pengar är vissa insatser av generell karaktär. Vi föreslår att delar av dessa generella resurser omprioriteras till riktade konkreta hälsofrämjande insatser till utsatta storstadsområden.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Cinnika Beiming (s) |
|
|
Anders Ygeman (s) |
Christina Axelsson (s) |
|
Mikael Damberg (s) |
Niclas Lindberg (s) |
|
Eva Arvidsson (s) |
Carina Moberg (s) |
|
Ingela Thalén (s) |
Yilmaz Kerimo (s) |
|
Inger Segelström (s) |
Joe Frans (s) |
|
Börje Vestlund (s) |
Britta Lejon (s) |