Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstens och kulturens betydelse för hälsan.
Regeringen påvisar i proposition 2002/03:35 ”Mål för folkhälsan” vikten av att tillsätta en ”särskild utredare som bör få i uppdrag att närmare överväga i vilka avseenden befintlig lagstiftning bör ändras för att svara mot det övergripande folkhälsomålet samt överväga former för redovisning till nationell nivå av det folkhälsoarbete som görs på lokal och regional nivå.” Inför denna utredning har ännu inga direktiv beslutats.
Ofta får utvecklingen av sambandet mellan kultur och hälsa stå tillbaka för andra prioriteringar eller så tappas det bort av brist på kunskap. Genom att föra in kulturen i nya sammanhang får man anledning att värdera hälsa och mänskliga resurser i ett vidare perspektiv. Forskningsresultat visar att deltagandet i kulturlivet och god hälsa följs åt oberoende av tidigare kulturvanor. Deltagande i kulturaktiviteter medverkar till att öka livskvalitet, livslust, kompetens och intressen. Arbetet med konst och kultur leder också ofta till ett samarbete över sektors- och yrkesgränser. Det leder också till nya sätt att använda gemensamma resurser och nya arbetsmetoder. Hälsofrämjande arbete är en stor utmaning för många sektorer och att se den kulturella dimensionen som ett överordnat perspektiv för såväl samhällets som för den enskilda människans eller gruppens utveckling var grunden bl.a. för FN:s kulturårtionde.
Nordiska rådets presidium har antagit en rekommendation till Nordiska ministerrådet om att arbeta för att konst och kultur i teori och praktik integreras som en viktig resurs och väsentlig faktor i det hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande arbetet i de nordiska länderna, samt att kultur- och hälsoperspektiven integreras på alla nivåer i utbildningen inom hälsa, social omsorg, medicin och kultur i Norden. Detta är en viktig utgångspunkt för fortsatt svenskt folkhälsoarbete.
Regeringen redovisade förra året de förändringar i kulturvanorna som har skett under de senaste tjugo åren. Mycket positivt har hänt. På flera områden når kulturen alltfler. Men det finns fortfarande skillnader. Ju högre utbildning, desto större aktivitet. Infödda svenskar är mer aktiva än personer med utländsk bakgrund. Kvinnor är mer aktiva än män – för att ta några exempel. Dessa skillnader drabbar också barnen, som sedan inte själva tar initiativ till kultur eftersom de saknar erfarenheter och inte ser kulturkonsumtion som en naturlig verksamhet.
Det är viktigt att verksamheten inom förskola och skola innehåller både kulturskapande och kulturkonsumtion, dels för att underlätta lärandet, dels för att lägga grund för ett gott liv. Barnens rätt till kultur slås fast i FN:s barnkonvention. I processen av emotionell utveckling är kultur ett viktigt inslag. Kulturen förstärker processen att förstå och tolka känslor. Alla har rätt till kulturupplevelser och att få chansen att skapa själva. Det är ett av målen i kulturpolitiken.
I regeringens sjukvårdspolitiska program för åren 2002–2006 som presenterades den 3 december 2002 nämns inte ordet kultur en enda gång, trots kulturens stora betydelse för läkande och tillfrisknande. Kulturen inom sjukvården måste utvecklas och dess ställning måste stärkas. Olika sorters konstterapier måste uttnyttjas bättre än de görs idag eftersom de visar på goda resultat. Ett stort antal studier visar omedelbara effekter av musik- och konstupplevelser. Dessa emotionella sinnestillstånd motsvarar även fysiologiska effekter i exempelvis hormonsystemet. Det finns dock få studier genomförda på de långsiktiga effekterna.
Barn och ungdomar som är inlagda på eller besöker sjukhus och andra vårdinstitutioner klarar sin vårdsituation bättre om de får uppleva olika former av kultur. Metoder att genom lek och drama förbereda och bearbeta traumatiska upplevelser behöver få en mer allmän spridning till olika kategorier inom vården.
Ohälsan idag kostar samhället drygt 100 miljarder kronor och kulturbudgeten omfattar totalt knappt 8,7 miljarder. Tillväxt och integration står högst på dagordningen, men kulturen är ett mycket viktigt verktyg för att klara de målen. För att komma tillrätta med ohälsa krävs nytänkande och samarbete över sektors- och myndighetsgränser. För att minska kostnaderna för ohälsa krävs en omfördelning av pengar. På så sätt kan man göra en offensiv satsning som ger effekter för den enskilde individen och för samhället. Det krävs en satsning på kulturen både i förebyggande syfte och för rehabilitering av långtidssjukskrivna. Regeringens insatser är bra men det krävs ett omfattande arbete ute i kommuner och landsting snarast. Med en omfördelning av medel från ohälsokontot till kulturen kan en offensiv satsning göras för att komma tillrätta med ohälsan.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Eva Arvidsson (s) |
Cinnika Beiming (s) |