Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av bilstödet för en mer långsiktig lösning.
Bilstödets historia sträcker sig så långt tillbaka som till 1940-talet. När det infördes var det enbart utifrån tanken att underlätta för funktionshindrade att ta sig till ett arbete eller till studier.
I nuvarande lagstiftning från 1988 framhålls att bilen framförallt skall ses som ett hjälpmedel för att minska ett handikapp som gör det svårt att förflytta sig. Stödet syftar alltså till att ge personer med funktionshinder ökade möjligheter att leva ett självständigt och oberoende liv med studier, arbete och alla övriga sociala kontakter.
Eller med andra ord i så hög grad som möjligt kunna leva ett liv som vem som helst.
Stödet utgår, något förenklat, i form av ett bidrag till funktionshindrade personer och till föräldrar med funktionshindrade barn för anskaffning och anpassning av motorfordon.
Under årens lopp har det vuxit fram ett behov av att ur olika aspekter förändra bilstödets utformning. Det handlar om åldersgränser, bidragsbeloppens storlek i förhållande till prisutvecklingen, underfinansiering av stödet som innebär att pengarna oftast tar slut innan året gör det etc. Allt detta innebär att det för många funktionshindrade inte känns som om lagen lever upp till att vara en rättighetslagstiftning och att, som handikapp-organisationerna uttrycker det, rätten till bistånd tenderar att bli en klassfråga.
Mängder av motioner från ledamöter ur alla partier har berört problemet om bilstödets regelverk och finansiering. Riksdagen har också tidigare gett det regeringen tillkänna.
I årets budgetproposition höjs visserligen anslaget med 32 miljoner kronor, vilket är positivt, men det totala anslaget på 196 miljoner når ändå inte upp till den beräknade förbrukningen 2003. Regeringen skriver också att man under hösten skall besluta om direktiv för en översyn av stödet i ett bredare sammanhang och lämna förslag till att effektivisera och förbättra tillämpningen av stödet. Det är alldeles utmärkt även om handikapporganisationerna säger att man inte förstår varför man skall utreda igen. Konstateras kan att medelstilldelningen för bilstöd inte är tillräcklig. Enligt uppgift lade regeringen under budgetförhandlingarna förslag om att öka anslaget för bilstöd för att täcka beräknad medelsåtgång. Regeringens förslag avvisades tyvärr och resultatet blev istället i budgeten nu liggande förslag.
Med anledning av ovanstående beskrivna problem vad avser regelverk och finansiering bör regeringen verka för en långsiktigt hållbar lösning vad avser bilstödet.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Lennart Axelsson (s) |
Sonja Fransson (s) |