Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att ett obligatoriskt biverkningsregister för dentala material inrättas.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen och tandvårdslagen liksom enligt lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall patienten ges information om de metoder för vård och behandling som finns.
I Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicinsk verksamhet, artikel 5, slås det fast att erforderlig information skall lämnas om den planerade åtgärdens syfte och karaktär liksom dess konsekvenser och
risker.
All vård utom psykiatrisk tvångsvård samt viss vård enligt smittskyddslagen är frivillig. Patienten har således rätt att avböja föreslagen behandling. Utan patientens informerade samtycke får vården heller inte genomföras.
Ett informerat samtycke till en behandlingsåtgärd förutsätter att tandläkaren har informerat patienten om de möjliga biverkningar som kan vara förenade med olika dentala material.
Enligt 4 § Läkemedelsverkets föreskrifter LVFS 2001:8 skall endast sådana omständigheter med medicintekniska produkter anmälas som orsakat död eller allvarligt försämrad hälsa eller som hade kunnat vålla dessa tillstånd. Någon annan biverkningsrapportering sker inte till Läkemedelsverket. Det förekommer således ingen registrering av misstänkta biverkningar från dentala material, så som sker när det gäller läkemedel.
Tandläkarna är enligt lag ålagda att informera patienterna om möjliga risker och komplikationer som kan vara förenade med olika dentala material, men kliniska prövningar och efterföljande rapportering av ovanliga biverkningar av sådana material förekommer inte.
Det föreligger således en bristande samstämmighet mellan bestämmelserna om tandläkarens skyldighet att informera patienterna om möjliga risker och biverkningar som kan vara förenade med vissa dentala material och det nuvarande regelverket som ålägger tandläkarna att till LMV rapportera endast sådana händelser med dentala material som har lett till död eller allvarligt försämrad hälsa.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Kerstin Engle (s) |