Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att FN:s barnkonvention implementeras i hela samhället.
Sverige var ett av de drivande länderna vid utformningen av barnkonventionen och en av de första nationer som ratificerade den. I vårt land trädde konventionen i kraft den 2 september 1990. Regeringen har, i Nationell strategi för barnkonventionen, föreslagit att konventionen på olika sätt bör tas upp i utbildningar för de yrkesgrupper som ska arbeta med barn. Det är angeläget att FN:s barnkonvention får genomslag på alla nivåer i samhället. Trots olika satsningar som regeringen, Barnombudsmannen och olika barn- och ungdomsorganisationer initierat, har barnkonventionen inte fått fäste bland kommuner och myndigheter som har ansvar för verksamhet som riktar sig till barn och unga. Bland personalgrupper som dagligen möter barnen i deras vardag i skolan, förskolan och fritidssektorn finns det också stora brister i kunskap, så även inom utbildningsväsendet.
Rapporter från Barnombudsmannen, BO, visar att arbetet med implementeringen av barnkonventionen går mycket långsamt fram i kommunerna. En överväldigande majoritet av kommunerna saknar strategier för arbetet med barnkonventionen. Bilden bekräftas också av Unga Örnars Riksförbunds och FN-förbundets projekt Bästa barnkommun. Av de kommuner som arbetat aktivt med barnkonventionen visar erfarenheterna att en utvecklad strategi och medvetna arbetsmetoder har positiva effekter på verksamheten och i den politiska styrningen. Vi anser att det behövs fler insatser för att konventionen ska få ett bredare genomslag.
Konventionen utgår ifrån att barndomen har ett värde i sig och att barn är en utsatt grupp i samhället med särskilda behov av omvårdnad och skydd, som också innefattar ett rättsligt skydd. Den tillerkänner barn grundläggande medborgerliga, politiska, ekonomiska och kulturella rättigheter. Den bygger på fyra principer: att barnet har rätt till likvärdiga villkor, att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut, att barnet har rätt till liv och utveckling och att barnet har rätt att säga sin mening och få den respekterad.
Det är över 10 år sedan Sverige anslöt sig till barnkonventionen. Ändå är det alltför många inom viktiga yrkesgrupper som kommer i kontakt med barn, t.ex. lärare och jurister, som inte känner till vilka rättigheter barn har enligt FN:s barnkonvention.
Okunskapen är stor om innebörd och tillämpning. Att regeringen föreslagit i den nationella planen att konventionen bör tas upp i utbildningar, har i praktiken tolkats som att man inte måste ta upp den. Okunskapen leder till att barns rättigheter kränks i vårt samhälle. Detta innebär skyldigheter för oss vuxna att gemensamt se till att genomföra FN:s konvention om barnets rättigheter i ord och handling.
För att vi i Sverige ska leva upp till intentionerna i FN:s barnkonvention behövs kunskap om barnkonventionen som en obligatorisk del i utbildningar för alla yrkesgrupper som kommer i kontakt med barn. Ordet ”bör” i den nationella planen ska bytas ut mot ”ska”. Barn måste göras delaktiga i sina rättigheter och därför måste detta uppmärksammas i de nationella styrdokumenten för skolan och förskolan. Önskvärt är också att göra FN:s barnkonvention tillgänglig för alla – på olika språk, på kassett och i punktskrift. Ansvaret för implementeringen av barnkonventionen vilar på regering och riksdag. Vi anser att det behövs ytterligare insatser för att öka kompetensen bland både kommuner och bland personal som arbetar med barn och unga.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Monica Green (s) |
|
|
Helene Petersson (s) |
Carina Adolfsson Elgestam (s) |
|
Kerstin Andersson (s) |
Anders Ygeman (s) |