Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad motionen anförs om boendestöd som en stödinsats i 9 § LSS.
Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, innehåller en lista på tio stödinsatser som ska ge personer med funktionshinder goda levnadsvillkor.
Insatserna ska anpassas till mottagarens individuella behov, vara lättillgängliga för den som behöver dem och stärka förmågan till ett självständigt liv.
En av de viktigaste stödinsatserna för t.ex. psykiskt funktionshindrade är hjälp med de dagliga sysslorna i hemmet. Med hemtjänst eller boendestöd kan man klara av att bo som andra människor och få ett individanpassat stöd som uppmuntrar till självständighet.
Men boendestöd finns inte i listan över stödinsatser i LSS, trots att det rör sig om ett av de vanligaste behoven hos de personer med funktionshinder som LSS riktar sig till.
Idag kan boendestöd endast beviljas med stöd av socialtjänstlagen.
Det leder till sämre rättssäkerhet, eftersom de sökande inte har lika starka rättigheter enligt socialtjänstlagen som de har enligt LSS.
Det leder till större orättvisor mellan olika kommuner, eftersom kommunens ekonomi får styra mer i beslut enligt socialtjänstlagen.
Det leder till lägre kvalitet i stödinsatserna, eftersom målet i socialtjänstlagen bara är en skälig levnadsnivå, inte goda levnadsvillkor som i LSS.
Det leder till större kostnader för personer med funktionshinder, eftersom stödinsatser enligt LSS är avgiftsfria medan insatser enligt socialtjänstlagen kan vara avgiftsbelagda.
Som rättighetslag är LSS bristfällig så länge den inte innehåller en av de vanligaste stödinsatserna personer med funktionshinder behöver. Därför bör en översyn av boendestöd som en stödinsats i LSS göras.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Sonja Fransson (s) |
|
|
Ulla Wester (s) |
Barbro Hietala Nordlund (s) |
|
Christina Nenes (s) |
Ronny Olander (s) |
|
Catharina Bråkenhielm (s) |