Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla kommuner och landsting skall få hjälp att utarbeta riktlinjer för hur FN:s barnkonvention skall omsättas i praktiken och hur den skall tillämpas.
Om i vår framtid barnen skall få de bästa livsvillkoren kräver detta att vi skapar bra strategier och handlingsplaner utifrån FN:s barnkonvention. En enkät som Barnombudsmannen (BO) skickade ut till landets kommuner 2001 visade att 169 kommuner hade fattat något beslut om barnkonventionen i kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen. Samtidigt uttrycker många kommuner att mer stöd behövs i arbetet att omsätta barnkonventionen i praktiken. I undersökningen framgår det att en klar majoritet, nära 80 procent, av kommunerna vill ha hjälp med att påbörja eller utveckla arbetet med barnkonventionen.
Utredningen kom till slutsatsen att kommunerna i dag redan har grundläggande kunskaper om barnkonventionen och att behovet för närvarande är störst när det gäller kunskaper om hur den skall omsättas i praktiken.
När det gäller landstingen genomförde Barnombudsmannen år 2001 en enkätundersökning. Den visade att alla landsting har diskuterat barnkonventionen på olika sätt. 15 av landstingen uttrycker dock ett behov av stöd för att påbörja eller utveckla arbetet med barnkonventionen. Lika många vill ha stöd i form av skriftlig eller muntlig information om metoder för att förverkliga barnkonventionen.
2001 färdigställdes en bok, ”Med barnkonventionen som karta och kompass”. Syftet med boken är att beskriva hur barnkonventionen kan omsättas i kommuner och landsting. Det är ett mycket bra initiativ från BO, men vi tror inte att det räcker. Användandet av barnkonventionen i kommuner och landsting är ett ständigt pågående arbete som hela tiden måste uppmärksammas och uppdateras. Risken är annars att det glöms bort i det dagliga arbetet.
Kommunerna och landstingen är de delar i vårt samhälle som ansvarar för de flesta frågor som direkt rör barn och ungdomar. Därför är det viktigt att beslut i dessa frågor utgår från FN:s konvention om barnets rättigheter. Det handlar inte om att lagstifta om att kommuner och landsting skall utarbeta handlingsprogram utifrån barnkonventionen utan att det finns möjligheter för kommuner och landsting att få den hjälp och det stöd man efterlyser.
Det här är viktigt. Ett handlingsprogram på lokal och regional nivå för barn och ungdomar kan skapa nya möjligheter att på ett tidigt stadium identifiera problem som finns i samhället och även skapa möjligheter att sätta in hjälp och stöd till barn och ungdomar som riskerar att hamna i svåra situationer. Målet måste vara att alla beslut som rör ungdomar och barn skall utgå från barnkonventionen.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Rezene Tesfazion (s) |
Tone Tingsgård (s) |