Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om personalens betydelse inom psykiatrin.
Den senaste tiden har vi blivit mer än vanligt uppmärksamma på brister inom psykiatrin. Om vården inte fungerar slår det extra hårt mot personer med psykiska funktionshinder. Dessa människor är en av samhällets mest utsatta grupper.
En bättre samordning mellan psykiatrin, primärvården och socialtjänsten är säkert viktig för att förbättra förhållandena. Men vi vill sätta fokus på en annan viktig fråga: personalen inom psykiatrin.
Personalen, alltså all personal som har kontakt med patienterna, är själva en av de viktiga resurserna i behandlingen. Personalen är ju själva instrumenten i återhämtningsprocessen vid sidan av medicineringen. Det handlar om hur vården är organiserad. Hierarkier måste ifrågasättas. Hierarkiskt uppbyggda organisationer missar mycket av den potentiella kompetens som personal längre ner i hierarkin besitter i form av täta och många gånger förtroendefulla relationer till patienterna. Vårdare och andra som har kontakt med patienterna måste ges möjlighet att i större utsträckning delta i vården.
Många människor som återhämtat sig från psykisk ohälsa kan vittna om hur betydelsefullt det varit att de lyckats skapa ömsesidiga förtroendefulla relationer till någon/några andra människor.
Tyvärr är det så att det inte är helt lätt att rekrytera personal till psykiatrin. I ett sådant läge är det extra svårt att rekrytera de absolut mest passande. Ett sätt att höja statusen och därmed underlätta rekryteringen är att involvera all vårdpersonal i själva vården.
Nu kommer regeringen att tillsätta en särskild psykiatrisamordnare. Samordnaren skall bland annat ge förslag till regeringen för att utveckla psykiatrins former.
Det är angeläget att samordnaren även ges uppdraget att se över innehållet i vården. Framför allt vad gäller psykiatrins förmåga att använda alla personalgrupper i själva vården.
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
Mariann Ytterberg (s) |
Berit Högman (s) |