Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka det ekonomiska stödet till landets kvinnojourer genom omfördelning av bidrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för en större förståelse hos sociala myndigheter för betydelsen av de fristående kvinnojourernas arbete.
Tjugofem år har passerat sedan den första kvinnojouren startade i Sverige. Under åren har kvinnojourerna varit en fristad för tusentals misshandlade och jagade kvinnor och barn. Förutom stöd och en temporär trygg plats utgörs kvinnojourernas arbete till stor del av förebyggande arbete med bl.a. utbildning om samhällets struktur, mäns våld mot kvinnor och barn samt våldets orsaker och konsekvenser.
Kvinnojourernas verksamhet bedrivs idag med kommunala medel och en stor mängd frivilliginsatser. Efter hand som kommunernas ekonomiska situation har hårdnat har det ekonomiska stödet minskat. I många kommuner har kvinnojourerna en mycket ansträngd ekonomi. Vissa kommuner saknar idag helt kvinnojour. I kommun efter kommun hänvisar man till socialtjänsten, som ofta har en synnerligen begränsad möjlighet att överta arbetet som kvinnojourer utför. Man saknar helt enkelt den specialistkunskap som finns på kvinnojourer. På grund av socialtjänstens roll som myndighet leder en kvinnas besök till att olika lagstadgade, men i dessa fall inte önskvärda, processer måste inledas, framförallt om barn är inblandade.
För att kvinnojourerna kontinuerligt ska kunna utgöra den förtroendefulla fristad som behövs för dessa utsatta kvinnor och barn krävs att verksamheten är ”insynsskyddad” och fristående från myndigheter.
Tyvärr behövs kvinnojourerna i allt högre grad för varje år som går. Våldet mot kvinnor minskar inte, det verkar ständigt öka. Som ett led i samhällets arbete för att minska kvinnovåldet och utlysa kvinnofrid, krävs att vi inser vikten av kvinnojourerna och erbjuder dem det ekonomiska och moraliska stöd de behöver för att kunna fortsätta utföra sitt goda arbete. Dels bör större resurser anslås till kvinnojourernas verksamhet, dels bör förståelsen hos de sociala myndigheterna för kvinnojourernas verksamhet förbättras genom information och samråd.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Tina Acketoft (fp) |
Torkild Strandberg (fp) |