Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en motsvarighet till socialtjänstlagens lex Sarah i LSS.
Enligt 14 kap. 2 § socialtjänstlagen, den s.k. lex Sarah, ska de som jobbar inom omsorgen om personer som är äldre eller funktionshindrade anmäla allvarliga missförhållanden. Många personer som är äldre och/eller har funktionshinder har svårt att framföra klagomål på den omsorg de får, eftersom de inte vill uppfattas som besvärliga. Det kan också vara svårt för en person som är äldre eller har funktionshinder att få gehör för sina synpunkter, även om de är klart befogade.
Men de funktionshindrade som får stödinsatser enligt en annan lag, lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), skyddas inte av någon anmälningsplikt hos personalen. Även här finns dock behovet. Många personer med funktionshinder har svårt att framföra klagomål på de LSS-insatser de får.
Många handläggare upplever också att de kommer i kläm mellan de krav som lagarna ställer och de budgetkrav de förväntas leva upp till. Till exempel har de som uppfyller kraven i LSS laglig rätt till den sökta stödinsatsen. Men många handläggare känner sig tvungna att ge muntliga och skriftliga besked om att LSS-insatsen inte kan beviljas på grund av att kommunen inte har råd. Detta är olagligt.
Därför bör all personal som arbetar med att besluta om, utforma eller verkställa stödinsatser enligt socialtjänstlagen och LSS vara skyldiga att anmäla allvarliga missförhållanden i verksamheten.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Birgitta Ahlqvist (s) |