1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Folkhälsopolitik 3
4 Hälsoekonomi 3
5 Folkhälsopropositionen 4
6 Kommuner och landsting behöver mer resurser 4
7 Egenvård 5
8 Psykisk ohälsa 5
8.1 Förebyggande av självmord 5
9 Folkhälsoproblem 6
9.1 Övervikt och fetma 6
9.2 Allergier 7
9.3 Narkotikamissbruket 7
9.4 Tobak 8
9.5 Alkohol 8
10 Samlevnadsproblem 10
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av hälsoekonomiska studier och hälsokonsekvensanalyser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att mer konkreta etappmål för folkhälsoarbetet måste utvecklas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa 18 nationella folkhälsomål.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att förbättra hälsoinformationen i samhället.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förebyggande av självmord och att Nationella rådets program bör få nationell status.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda vilka möjligheter som står till buds för att minska övervikten särskilt bland barn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en nationell handlingsplan mot allergi.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en minskning av tobaksrökningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om målsättningen med rökfrihet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om rökfria serveringsmiljöer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om avveckling av EU-stödet till tobaksodling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om förbud mot alkoholreklam.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att signalsystem under senare år gått i alkoholpositiv anda.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om sänkta införselkvoter.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om uppstramning av serveringstillstånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om höjda skatter på alkohol inom EU.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att satsningar på äktenskapets och parförhållandets friskvård bör ingå i folkhälsoarbetet.
1 Yrkandena 14 och 16 hänvisade till SkU.
Enligt Socialstyrelsen uppgick den samhällsekonomiska kostnaden för ohälsa i Sverige. till cirka 300 miljarder kronor 1999. Samhällets intresse för folkhälsa grundar sig naturligtvis i det faktum att det finns stora vinster att göra om ohälsoproblem kan nedbringas. Det är även naturligt för samhället att inte acceptera att människor drabbas av sjukdom, ohälsa och lidande som kan åtgärdas.
Hälsa, i vid mening allt från kost och motion till yttre miljö och relationer, handlar om att få leva ett så friskt liv som möjligt. Sociala och ekonomiska villkor, arbetsmiljö och levnadsvanor har betydelse för hälsoutvecklingen. Folkhälsoarbetet får därför inte inskränkas till hälso- och sjukvården utan kräver ett gemensamt ansvarstagande och samverkan mellan olika verksamhetsområden.
Kristdemokraterna vill understryka att hälsofrämjande åtgärder i samhället ska stimuleras. Begreppet folkhälsa är dock politiskt kontroversiellt. Skälet är att folkhälsopolitik berör relationen mellan stat och individ. Grundläggande etiska och politiska synsätt påverkar avvägningen mellan individens ansvar och samhällets ansvar. En viktig fråga är i vilken utsträckning staten ska lägga sig i sina medborgares liv. Den socialdemokratiska regeringen när en viss övertro på välfärdsstatens förmåga att lösa alla folkhälsoproblem. Kristdemokraterna menar att ett sådant perspektiv inte alltid gagnar hälsoutvecklingen. En verkligt effektiv folkhälsopolitik bör även inriktas på att främja den enskildes intressen, ansvar och möjligheter att främja en god hälsa.
Folkhälsopolitikens tvärsektoriella karaktär innebär att kristdemokratiska förslag inom flera politikområden har med folkhälsan att göra. Kristdemokratisk folkhälsopolitik finns, i denna mening, i motioner kring t.ex. hälso- och sjukvårdspolitik, äldrepolitik, familjepolitik, jämställdhetspolitik, ekonomisk trygghet för äldre och handikappade och arbetsmarknadspolitik. Denna motion tar därför inte upp samtliga av Kristdemokraternas förslag som rör folkhälsopolitiken.
Hälsoekonomi och utvärdering av metoder har med krympande ekonomiska resurser fått allt större betydelse. Relationen mellan den förväntade nyttan av en åtgärd och kostnaden för denna kan analyseras. Inom hälsoekonomin är det viktigt att väga in andra effekter, än dem som mäts i ekonomiska termer. Kristdemokraterna menar att hälsoekonomiska studier och hälsokonsekvensanalyser måste få inverka på det politiska beslutsfattandet i betydligt högre utsträckning.
Under föregående riksmöte presenterade regeringen propositionen Nationella mål för folkhälsan (prop. 2002/03:35) – vilken mötte omfattande kritik. Den socialdemokratiska regeringens folkhälsomål liknade mer visioner för folkhälsan. Regeringen undvek att föra ett grundläggande resonemang kring hur folkhälsopolitiken ska avgränsas mot och integreras med övriga politikområden. Kristdemokraterna menar att målområdena, i sin nuvarande utformning, knappast kan fylla någon vägledande funktion för den samlade folkhälsopolitiken. Ur ett utvärderingsperspektiv är målområdena problematiska. Det svepande språkbruket kommer att omöjliggöra en mätning av måluppfyllelsen. Regeringen har heller inte övervägt någon prioriteringsordning mellan de olika målområdena, trots att politiker och beslutsfattare med begränsade resurser kommer att behöva välja mellan olika insatser.
De nationella målen för folkhälsopolitiken måste kompletteras med konkreta och mätbara etappmål. Enligt Kristdemokraternas uppfattning ska riksdagen fatta beslut även om etapp- och delmål. På så sätt får folkhälsoarbetet en demokratisk förankring och blir föremål för debatt, istället för att endast bli en angelägenhet för regeringen och berörda myndigheter. Kristdemokraterna anser att målstrukturen måste vara mer detaljerad och anser därför att den bör utgå från Nationella folkhälsokommitténs (SOU 2000:91) väl underbyggda förslag om 18 mål. Kommitténs föreslagna mål tillsammans med konkreta etappmål för uppföljning av måluppfyllelsen möjliggör en verklig satsning på en förbättrad folkhälsa.
Grundläggande i folkhälsoarbetet är kommunernas och landstingens gemensamma folkhälsoarbete. Dessa insatser når alla invånare och kan anpassas efter lokala och regionala förutsättningar. Men en högre ambitionsnivå inom folkhälsoarbetet riskerar att försvinna i de prioriteringar som kommuner och landsting alltid tvingas göra. Kommunsektorns totala budgetunderskott beräknas för 2002 till 7 miljarder kronor.
Kristdemokraterna menar att kommunsektornas resurser inte räcker till vare sig nuvarande eller framtida beräknade åtaganden. Kristdemokraterna avsätter 3,8 miljarder kronor mer än regeringen i generella statsbidrag till kommuner och landsting de närmaste tre åren. Det är nödvändigt att landsting och kommuner får ytterligare resurser under de närmaste åren, bl.a. för att kunna bedriva ett bra folkhälsoarbete. En långsiktig politik för kommunsektorn handlar dock om att öka dess skatteunderlag och självfinansiering, vilket bara kan göras genom en långt mer tillväxtvänlig näringslivspolitik och förnyad arbetsmarknadspolitik.
Både samhället och den enskilde har utifrån olika synsätt ett intresse av främja en god hälsoutveckling. Samhälleligt stöd ska kombineras med bättre möjligheter till och incitament för den enskilde att bibehålla eller förbättra sin hälsa. Även om begreppet folkhälsa syftar på befolkningens hälsa, en summa av individernas hälsa, så är individers roll i hälsoutvecklingen mycket viktig.
Stora förbättringar av folkhälsan kan åstadkommas genom att den enskilde tar hand om sin fysiska och mentala hälsa. Nationella folkhälsokommittén föreslog ett eget mål för saklig hälsoinformation som regeringen tyvärr uteslöt från målstrukturen. Folkhälsan är ett ansvar för samhället, politiska församlingar och dess myndigheter. Men en hälsofrämjande politik handlar bl.a. om att stärka resurser och möjligheter hos individer och grupper. Därför behövs ett eget målområde som kan vara vägledande för stödet till människors intresse för egenvård, hälsa och välbefinnande. Det behövs åtgärder för att förbättra hälsoinformationen i samhället. Kristdemokraterna anser att metoderna och ansvaret för att föra ut saklig hälsoinformation bör närmare utredas.
Psykisk ohälsa är vanligt förekommande i befolkningen. Hälften av alla kvinnor och var fjärde man drabbas någon gång i livet av depression. Risken att drabbas av psykisk sjukdom i form av psykoser uppskattas till mellan 2 och 5 procent. I en internationell jämförelse är den fysiska hälsan i Sverige god medan den psykiska hälsan tenderar att försämras. Trots Sveriges höga materiella levnadsstandard rapporteras återkommande om ökad psykisk ohälsa i befolkningen, särskilt bland ungdomar. Detta är oroväckande.
Psykisk ohälsa orsakar stort lidande och medför omfattande sociala och ekonomiska konsekvenser för dem som drabbas och deras anhöriga men också för samhället. Enligt en beräkning från Socialstyrelsen uppgick samhällets kostnader för den psykiska ohälsan till omkring 50 miljarder kronor 1997. Psykisk sjukdom är den övervägande orsaken till att unga människor beviljas förtidspension. Kristdemokraterna anser att denna oroande utveckling måste tas på största allvar, varför regeringen snarast bör lägga fram förslag till åtgärder.
Ungefär 1 500 personer begår varje år självmord. Det är tre gånger så många dödsfall som i trafiken. Självmord är den vanligaste dödsorsaken i åldersgruppen 15–44 år.
Att förebygga självmord är inte bara ett sätt att ge hjälp i livsfarliga situationer utan det är även ett långsiktigt arbete för att få ner antalet självmord och självmordsförsök. Inom hälso- och sjukvården finns exempelvis en stor och delvis outnyttjad potential till att tidigare än idag kunna upptäcka psykiska problem och signaler om självmordsbenägenhet.
Primärvården måste bli bättre på att upptäcka psykisk ohälsa och självmordsbenägenhet. Det kan handla om att anställa personal med psykiatrisk kompetens eller utbilda befintlig personal. Alltför ofta saknas beredskap för att upptäcka depression och för att behandla den hos personer som söker vård. Kristdemokraterna vill även skapa förutsättningar för ungdomsmottagningar i samverkan med kommunerna och BUP att ge bättre stöd till unga personer med psykiska problem.
Resurser för att följa upp patienter som nyligen gjort ett självmordsförsök och dem som går med självmordstankar är mycket angelägna. Anpassad utbildning av vårdpersonal liksom tid för patienten är betydelsefulla delar för en lyckad behandling. Uppföljning med återkommande kontakter är avgörande för att motverka att självmordsförsök upprepas.
Nationella rådet för självmordsprevention har tagit fram ett program för att motverka självmord. Kristdemokraterna anser att programmet ska få nationell status.
Svårigheter att få tillräckligt med tid för barn, familj, sig själv, släkt och vänner skapar den stress, känsla av otillräcklighet, ensamhet och trötthet som så många känner. Grundtryggheten och hälsan hos barn och vuxna har därmed blivit sämre. Utöver statistik på ett ökat antal sjukskrivningar kan det konstateras ett ökat antal skilsmässor, större konsumtion av lugnande mediciner, mindre barnafödande, ökad alkoholkonsumtion, ökad brottslighet m.m. Allt detta är tydliga symptom på att människor inte mår bra av den politik som styr våra liv i Sverige idag.
Övervikt och fetma är ett allvarligt folkhälsoproblem som ökar snabbt. Enligt Nationella folkhälsokommittén är nästan hälften av den vuxna befolkningen överviktig. Omkring 10 procent av alla vuxna har sådan övervikt att livslängden kan förväntas bli kortare. I västvärlden rasar en epidemi av kroniska sjukdomar vars orsaker till stor del kan sökas i människors livsstil.
Åtgärder för att minska övervikt och fetma är därför angelägna. Utan bättre förebyggande insatser kommer problemen sannolikt att förvärras. Forskningen kring fetma och övervikt som folkhälsoproblem måste intensifieras.
Kristdemokraterna anser att regeringen bör ge Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att utreda vilka möjligheter som står till buds för att minska övervikten särskilt bland barn. Utredningen bör, enligt Kristdemokraternas uppfattning, pröva olika alternativ och ge förslag till åtgärder.
Allergi och annan överkänslighet har ökat markant de senaste decennierna i den industrialiserade världen. Antalet personer som drabbas av allergier fortsätter att öka både i Sverige och i övriga världen. Allergierna drabbar hälften av de unga, 40 % av barnen i 12–13-årsåldern och var fjärde sjuåring. När vuxna själva får ange om de har något allergiskt besvär svarar nästan 43 procent av kvinnorna ja, mot drygt 35 procent av männen. Enligt beräkningar uppgår samhällskostnaderna för allergier och annan överkänslighet till minst 5,6 miljarder kronor per år. För att komma till rätta med problemen har några landsting och kommuner antagit program för allergianpassning, vilket är utmärkt.
Orsaker till överkänslighetsreaktioner och allergier är flera. Problem med inomhusmiljön har på senare år hamnat i fokus. Byggnadsrelaterade problem som mögel, dålig ventilation och hög luftfuktighet är vanliga exempel. Det krävs upprättande av sammanhängande strategier på olika områden liksom konkreta handlingsplaner. Skola och förskola är områden där det förekommer stora allergiproblem. Antalet elever med allergiska problem har fördubblats under de senaste 20 åren. För många av de drabbade medför detta att de får svårare att tillgodogöra sig undervisningen. Regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över förutsättningarna för en nationell handlingsplan för allergiområdet. Lämpligen kan det arbete som Astma- och allergiförbundet och dåvarande Folkhälsoinstitutet bedrivit på området användas som utgångspunkt.
Narkotikasituationen i Sverige har försämrats genom ett ökat utbud samtidigt som de förebyggande insatserna minskat. Kompetens, kontinuitet och samordning har gått förlorade i arbetet med att minska narkotikans skadeverkningar i samhället. Det förekommer brister inte minst inom den vård och behandling som erbjuds missbrukare. De stödjande miljöerna bland barn och unga har också förändrats. Skolhälsovården har begränsats, antalet skolkuratorer minskat, fritidsgårdarna har lagts ned och fältarbetare har dragits in.
Den nationella narkotikahandlingsplan (prop. 2001/02:91) som den socialdemokratiska regeringen presenterade under 2002 saknade tillräckliga åtgärder för att minska utbudet av narkotika och att hjälpa människor ur ett missbruk.
Kristdemokraterna anser att ett åtgärdspaket behövs som innefattar utökade resurser och befogenheter till polis- och tullmyndigheter. Vidare måste missbruksvården förbättras och få mer resurser. Det förebyggande arbetet måste ges betydligt högre prioritet. Det är inte möjligt att upprätthålla trovärdigheten i målformuleringar om ett drogfritt samhälle, om det inte omsätts i insatser. Idag finns ett alltför stort avstånd mellan narkotikapolitikens högt ställda målsättningar och verkligheten. Kristdemokraterna utvecklar sin narkotikapolitik i en särskild motion.
Tobaksrökning tillsammans med alkoholmissbruk tillhör de största folkhälsoproblemen. Samtidigt är det också det mest påverkbara hälsoproblemet. Vart tionde dödsfall har ett samband med tobak. Tobaksanvändning fördubblar risken för hjärtinfarkt och för att avlida i hjärtsjukdom. Redan rökning av 1–5 cigarretter per dag fördubblar risken för hjärtinfarkt hos kvinnor. Risken för de yngre är ännu större. Nästan alla fall av hjärtinfarkt före 50-årsåldern drabbar rökare. Sambandet mellan rökning och lungcancer är starkt. 2 500 personer dör årligen av lungcancer, över 85 procent av dessa på grund av rökning. Tidig rökdebut och hög konsumtion relaterar till risken för skador.
Inte enbart rökaren utsätts för risker.
Passiv rökning utgör ett betydande hot mot folkhälsan. I Sverige dör varje år fler av passiv rökning än i trafiken. En sammanställning av fakta kring passiv rökning, som Folkhälsoinstitutet nyligen tagit fram, visar att drygt var tionde svensk i åldrarna 19–81 år dagligen utsätts för andras rök. Det finns ett tydligt samband mellan andras rök och en rad livshotande sjukdomar, bland annat hjärtinfarkt och lungcancer. Situationen är särskilt alarmerande för barnen. Hos framför allt de mindre barnen är passiv rökning en riskfaktor för öroninflammation, astma och plötslig spädbarnsdöd.
Det är även viktigt att anställda, av arbetsmiljöskäl, inte ständigt utsätts för rök. Socialutskottet har uttalat som mål att alla restauranger ska vara rökfria den 1 januari 2004. Statens folkhälsoinstitut har lämnat en rapport till regeringen om förutsättningarna för detta mål. Rapporten bereds för närvarande i regeringen. Kristdemokraterna anser att restaurangbesökarna måste kunna garanteras rökfrihet och förväntar sig ett regeringsförslag som innebär rökfria restaurang- och cafémiljöer. Ingen som inte vill skall behöva utsättas för rökning.
EU har som folkhälsomål att minska tobaksbruket men väljer trots det att fortsätta att subventionera tobaksodlingen. Det är givetvis helt oacceptabelt. Sverige måste arbeta för en avveckling av tobaksodlingsstödet inom EU.
Den svenska alkoholpolitiken har präglats av restriktivitet och försiktighet. Stat, landsting och kommun har tagit ett ansvar för att hålla nere alkoholkonsumtionen. Detta ansvarstagande har historiskt haft stor betydelse för Sveriges sociala välfärd och folkhälsa. Men en dyster och oroande utveckling har skett under senare tid. Svenskarnas alkoholkonsumtion har under de senaste tio åren ökat med cirka 10 procent och motsvarar i dag den höga konsumtion vi hade för 100 år sedan. Det syns inga tecken på att ökningstakten skulle avta. Ökningen avspeglas även i ungdomars alkoholvanor. Den samlade bedömningen av grundskoleelevers alkoholvanor är att under den senaste tioårsperioden har ökat i omfattning. Pojkars beräknade totalkonsumtion är t.ex. nu i nivå med den som gällde under slutet av 1970-talet. Den ökande totalkonsumtionen kommer sannolikt snart att synas i statistiken som ökade alkoholskador såväl bland vuxna som ungdomar.
Vad beror den här utvecklingen på? Många bedömare pekar på att samhällets så kallade signalsystem under senare år gått i alkoholpositiv anda. Denna utveckling måste, enligt Kristdemokraterna, motverkas. Det senaste exemplet är att riksdagen, efter Marknadsdomstolens dom, tvingats öppna för tidningsreklam för alkoholdrycker svagare än 15 volymprocent. Ytterligare några samverkande faktorer kan nämnas: Priserna på alkohol har sjunkit på senare år. Antalet restauranger med serveringstillstånd har ökat markant, liksom möjligheterna till öppethållande nattetid. Informationen till skolungdomar via den så kallade ANT-utbildningen har försämrats. Slutligen har de ökade införselkvoterna från EU-länderna förmodligen haft stor betydelse.
Svartspriten, dvs. hembränt och alkohol som smugglats in i landet, utgör ett allvarligt hot – inte minst med tanke på att tillgängligheten ökar för barn och ungdomar. Samtidigt är det allvarligt att ingen med säkerhet vet vad dryckerna egentligen innehåller och hur de påverkar kroppen och individens beteende. Därför är det också oftast svårt att behandla personer som förgiftats.
En svårbedömd, men grundläggande, faktor är också att vuxna har allt mindre tid med barnen. Mer tid för barnen har en rad positiva följdverkningar för barnet. Vuxna behöver stöd så att de kan vara närvarande och delaktiga i de ungas liv. Det är oerhört viktigt att familjens betydelse för barnets utveckling i större utsträckning tas i beaktande när man diskuterar förebyggande arbete inom alkoholpolitiken.
Nu behöver insatserna för att minska totalkonsumtionen av alkohol intensifieras och förändras. För trots regeringens handlingsplan och alkoholkommitté samt andra folkhälsoinsatser finns inga tecken på att missbruket kommer att minska. Även kommuner och landsting försöker genom lokala och regionala åtgärder minska alkoholens skadeverkningar. Alkoholskatteharmoniseringen inom EU hotar den svenska högskattepolitiken. Kristdemokraterna anser att Sverige ska hålla fast vid en restriktiv alkoholpolitik och verka för att skattenivån inom EU höjs.
Det är hög tid att samlas kring en offensiv alkoholpolitik för framtiden. Problemen och utmaningarna är komplexa och kräver ett brett angreppssätt inom olika samhällsområden. Det måste därför tas ett helhetsgrepp på problemet med det ökande alkoholmissbruket. Ett förslag vore därför att inrätta en parlamentarisk samrådsgrupp. Gemensamt över partigränserna, med de politiska partier som står bakom en restriktiv alkoholpolitik, ökar vi möjligheterna att minska alkoholkonsumtionen.
Kristdemokraterna beklagar djupt att det svenska alkoholreklamförbudet inte längre är möjligt att upprätthålla. Det får allvarliga konsekvenser om alkoholkonsumtionen ökar. Riksdagen gav regeringen i uppdrag att utreda möjligheterna till ytterligare begränsningar av alkoholreklamen. Kristdemokraterna välkomnar utredningens förslag om måttfullhet, förbud mot att vända sig till ungdom under 25 år och varningstext i annonserna. Den socialdemokratiska regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag.
Införselkvoterna av alkohol för privatpersoner från ett EU-land till ett annat är långt större än vad som kan anses vara en rimlig genomsnittskonsumtion. De höga införselkvoterna driver även fram en skatteharmonisering som i sin tur stimulerar konsumtionen. Sverige måste i EU verka för lägre införselkvoter.
Antalet alkoholserveringstillstånd har ökat kraftigt och en trend har varit att bevilja allt längre öppettider. En generell uppstramning i landets kommuner av serveringstillstånd är angelägen.
Närmare 200 000 barn upp till 17 år lever med minst en missbrukande förälder. Varje kommun måste ha ett brett och väl genomtänkt program för att motverka drogmissbruk och i synnerhet för barn och ungdomar genom socialtjänst, skola och fritidsinsatser ge stöd. Utöver de vita zonerna trafik, graviditet, arbete och idrott måste en bred folkrörelse mobiliseras för att barn ska få en alkoholfri hemmiljö.
Antalet separationer är stort i Sverige. Under rubriker som ”Separationer hotar folkhälsan” och ”Samhället blundar för samlevnadskrisen” lyfts problemet med de många familjesplittringarna fram från kvalificerat håll. I Sverige ingås varje år drygt 30 000 äktenskap. Relationsproblem i familjen håller på att bli ett av vår tids största men minst uppmärksammade hot mot folkhälsan. Det sker ungefär 20 000 skilsmässor per år. Ännu fler sambopar flyttar isär, vilket inte syns i statistiken. Samstämmig forskning visar att vår hälsa och livskvalitet inte i första hand beror på vår inkomst och arbetsmiljö. Det mest betydelsefulla är hur vi har det i familjen och i våra sociala relationer.
Frånskilda män drabbas oftare av både fysiska och psykiska besvär. Den genomsnittliga levnadsåldern för dessa män är tio år kortare än för gifta och sammanboende män. Ser man till ensamstående mammor så röker dessa dubbelt så mycket, äter mer lugnande medel, är tröttare och oftare sjukskrivna än gifta och sammanboende kvinnor. 45 000 barn får varje år vara med om en separation och för 10 000 av dem är det andra gången de genomgår detta. Vart fjärde barn kommer inom några år att helt förlora kontakten med sin pappa. Behovet av förebyggande insatser framhålls som viktigt i många sammanhang, men på detta område återstår mycket att göra.
En trygg anknytning till föräldrarna de första levnadsåren är en viktig förutsättning för god psykisk hälsa senare i livet. Att ha ett fungerande socialt nätverk omkring sig som nybliven förälder är något som främjar förmågan att ta hand om barnet. Sverige behöver fungerande familjer. Satsningar på äktenskapets och parförhållandets friskvård bör ingå i folkhälsoarbetet. Det kan ske genom att starta forsknings- och utvecklingsprojekt om hur man vårdar relationer och lär sig hantera konfliktsituationer i en parrelation.
Familjerådgivningen bör byggas ut och omfatta förebyggande relationsvård. När krisen kommer skall man snabbt kunna få hjälp. Kristdemokraterna vill ha en väl utbyggd och kostnadsfri familjerådgivning. Familjerådgivningen bör även ha resurser att erbjuda rådgivningssamtal i förebyggande syfte, inte bara i en krissituation. Kristdemokraterna ser även positivt på familjeterapi och vill därför rekommendera att denna goda modell används ute i kommunerna.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Ulrik Lindgren (kd) |
|
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
Torsten Lindström (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Sven Brus (kd) |
Olle Sandahl (kd) |