Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om personal som tillfälligt arbetar i äldreomsorg. 1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om friskvård och förebyggande verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utveckling av mer lättillgänglig och hanterbar vardagsteknik och möjlig märkning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ”värn för äldre”.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om äldrevårdscentraler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om varierade boendeformer för äldre.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avlastning, stöd och utbildning till närstående.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frivilligarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om befolkningsutvecklingen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inventering för att klara beredskapen inför den demografiska omställningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kunskapen om åldrandet behöver bli bättre inom i stort sett samtliga samhällssektorer.
1 Yrkande 1 hänvisat till AU.
Äldre skall ha tillgång till god vård och omsorg.
Äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag.
Äldre skall bemötas med respekt.
Äldre skall kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende.
Detta är de nationella mål för äldrepolitiken som riksdagen beslutat om.
För att dessa skall kunna bli verklighet behövs förvisso utökade resurser, men vi vill även ge tips på sådant som inte behöver kosta mycket pengar, tvärtom löna sig på sikt.
Många gånger låter kommunen kompetent personal arbeta på olika tillfälliga anställningar inom omsorgen år efter år utan att erbjuda fasta tjänster. Man ringer in personal vid behov. I uppföljningar av handlingsplanen ska regeringen uppmana kommunerna att inte ”slarva” så med sin personal. Den kommer annars att bli alltmera sällsynt.
Det saknas mycket av insatser för att möta de äldres speciella behov när det gäller friskvård och förebyggande verksamhet. Variation och påfyllning måste ingå i vardagen. Samtidigt är möjligheten till reflexion och återhämtning viktig. Utan en god social, ekonomisk och fysisk miljö kommer andra åtgärder bli onödigt kostsamma och påverka livskvaliteten för medborgarna. De som inom den närmaste tioårsperioden uppnår pensionsåldern tillhör den första vällevnadsgenerationen. Det behövs en omfattande satsning på rådgivning och stöd, mera fysiskt liv, drogförebyggande arbete samt hälsosammare matvanor för 40-talisterna och generationen därefter. Vi bör börja snarast, hälsoriskerna och deras kostnader får inte underskattas.
För att klara vardagen på egen hand behöver mer lättillgänglig och lätthanterbar vardagsteknik utvecklas. Det bör finnas teknik som kan handhas när man inte ser så bra, har sämre finmotorik eller mindre vana att hantera olika tekniska innovationer.
Det behövs olika incitament för att åstadkomma en förändring inom området. Kanske någon form av ”svanmärkning” av produkter, t.ex. ”lätthanterbar”, skulle kunna bidra till att stötta utvecklingen. Det skulle samtidigt kunna innebära en konkurrensfördel för producenten.
I jun 2003 överlämnade Nationellt råd för kvinnofrid sin slutrapport till regeringen. Den innehåller råd om vika åtgärder regeringen bör vidta i frågor som rör kvinnofrid, inkluderat insatser för äldre kvinnor. Det våld som uppmärksammats mest är våld och övergrepp i samband med väskryckning och inbrott och övergrepp i bostad, där syftet är att komma åt äldres eventuella tillgångar. Därnäst kommer våld, övergrepp och vanvård i vården. Det våld mot äldre som uppmärksammats minst är våldet i nära relationer, som främst drabbar kvinnor. Äldre anger sällan att en skada beror på övergrepp. I Norge har man inrättat s.k. Värn för äldre, som äldre kan ringa till eller kontakta på annat sätt för att få hjälp. Något liknande behövs i Sverige. Över huvud taget måste frågan lyftas fram mycket mera, och regeringen måste arbeta fram förslag om hur våldet skall upptäckas och förebyggas.
Att inrätta äldrevårdscentraler (motsvarande BVC för barn) är en kostnadsfråga. Men tanken behöver väckas i och med att dagens vårdorganisation inte är anpassad till att ta hand om de komplexa medicinska problem som äldre kan lida av. Här skulle man även kunna satsa mycket på förebyggande vård.
Vi bör initiera fler diskussioner om hur man planerar och bygger för ett aktivt åldrande. Familjemönster och boendevanor förändras. Ett mer varierat utbud av boendeformer för olika delar i livet behöver utvecklas. Bostaden bör också inbjuda till mer möten med grannar, olika generationer och etniska grupper om man så vill. Närhet till natur, tillgång till samhällsservice samt bostadens utformning och flexibilitet betyder mycket för individens val och därmed möjligheten att leva ett autonomt och självständigt liv. Kollektivhusboende har blivit alltmer efterfrågat och bör kunna komma till stånd i större utsträckning. Utbudet av olika dagverksamhet och korttidsboenden måste utvecklas och stöttas för att bättre kunna möta människors olikheter och behov.
Ett mycket tungt och värdefullt arbete ligger på de närstående, vilka står för den största andelen insatser inom omsorgen om äldre. Här behövs en kraftfull utveckling av många olika former för avlastning, stöd och utbildning till närstående. Det krävs samtidigt rimliga villkor för att orka och kunna ta på sig ett sådant omfattande, ofta slitsamt och stundom kostsamt arbete, ofta med krav på att finnas till hands dygnet runt. Behovet av avlastning är stort. När det gäller korttidsboende och/eller avlastningsplatser får det inte enbart ses som en mycket tillfällig placering på första lediga plats. Individens behov och tillstånd måste i betydligt högre grad styra utbudet. Anhöriga och närstående utgör en ovärderlig resurs och vi får inte slita ut ansvarstagande människor i förtid.
Frivilligarbetet bör utvecklas för att ge meningsfullt innehåll i livet för de människor som söker fortsatta uppdrag efter avslutat yrkesliv. I frivilligarbetet ingår många viktiga uppgifter, såväl för unga som för äldre.
Den negativa befolkningsutvecklingen i allt större delar av landet är alarmerande. För människor i storstadsområden är denna utveckling i många fall okänd eller upplevs av många som ointressant. Det är inte rimligt att nästan all samhällsservice och kommunal verksamhet skärs ner i alltfler kommuner i inlandet på grund av ett sviktande skatteunderlag och för att det saknas tillräckligt med folk i arbetsför ålder. Den negativa spiralen måste brytas om hela landet skall kunna leva. De kommuner och landsting som drar osedvanligt tunga lass, med många äldre och alltför få unga i befolkningen, måste ges ett solidariskt stöd för att kunna klara av sina ekonomiska åtaganden. Villkoren och möjligheten att ge vård och omsorg får inte skilja sig allför mycket åt, om vi skall kunna stå för att vi i landet har en värdig vård, omsorg och samhällsservice till alla. Beredskapen för att klara den demografiska omställningen i olika kommuner, landsting och regioner samt övriga arbetsplatser måste inventeras.
Kunskapen om åldrandet behöver bli mycket bättre inom i stort sett samtliga samhällssektorer för att minska antalet fall av missförstånd, felaktigheter samt dåligt resursutnyttjande. Det finns många områden inom forskningen om äldres villkor och förutsättningar, där det idag saknas tillförlitlig kunskap. Resurser behöver styras över till dessa områden för att beslut om äldrevård, äldreomsorg, sjukvård, behandling o.s.v. skall bli bättre.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |