Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda vårdbehov för unga vuxna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om patienters återfallsfrekvens vad gäller brott. 1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hälso- och sjukvård för asylsökande och flyktingar. 2
1 Yrkande 2 hänvisat till JuU.
2 Yrkande 3 hänvisat till SfU.
Den svenska psykiatrin har genomgått stora förändringar under senare delen av 1900-talet. Grunden för den psykiatriska vården är att psykiskt störda skall ha samma rättigheter och skyldigheter som andra grupper i samhället.
Psykiatrireformen trädde i kraft den 1 januari 1995, syftet var att förbättra livsvillkoren för personer med psykiska funktionshinder. Insatserna skall vara utformade så att de understödjer den enskildes oberoende och integritet. Reformeringen ställer därmed krav på att patienterna kan erbjudas en god vård och behandling, samt ett anpassat stöd, med avseende på bland annat boende och sysselsättning, i öppna former.
Men det finns brister som måste åtgärdas. Den öppna vården utanför sjukhusen, primärvården i landsting och kommuner, har inte fått resurser och kapacitet i relation till sitt vidgade ansvar för alltmer vårdkrävande patienter. Dagens ansvarsfördelning mellan landsting/region och kommunerna fungerar inte, det behövs istället ett samlat huvudmannaskap för att enskilda individer inte ska komma i kläm.
Personer med psykiska funktionshinder är en av samhällets mest utsatta grupper. För dem är det extra viktigt att samverkan mellan sjukvården, socialtjänsten, kommuner och landsting/region inte fallerar.
När en patient är medicinskt färdigbehandlad lämnas ansvaret för patienten över till kommunerna, som är skyldiga att ordna en bostad. Kommunerna ska också medverka till att patienterna kan återanpassas till en normal vardag.
Dock brister kedjan eftersom många kommuner saknar tillräcklig psykiatrisk kompetens för att hjälpa dessa patienter vilket bidrar till att många faller ur systemet och driver runt ute i samhället utan någon tillsyn eller vård.
Vi har den senaste tiden kunnat läsa om flera allvarliga och tragiska brott som har begåtts av personer som har någon form av psykiatrisk störning. Det saknas i dag kunskap om vilka faktorer som leder till återfall och hur utskrivningsreglerna faktiskt efterlevs. Vi anser därför att regeringen snarast bör ge ansvariga myndigheter i uppdrag att kontinuerligt föra statistik över antalet personer som har dömts till rättspsykiatrisk behandling och deras återfallsfrekvens vad gäller brott.
Regeringens initiativ att tillsätta en psykiatrisk samordnare som löpande ska lämna förslag om psykiatrins former och samverkan mellan kommuner, landsting och myndigheter är ett viktigt första steg för att lösa de samverkansproblem som finns.
Hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Västra Götaland har fastslagit att psykiatrin är ett långsiktigt prioriterat område. En kvalitativ och kvantitativ utveckling av vård och stöd för grupper med psykisk sjukdom eller ohälsa kommer att kräva att ytterligare resurser fördelas till vård för dessa behovsgrupper inom såväl primärvård som till barn- och vuxenpsykiatrisk verksamhet. För 2002 avsattes 45 mnkr av de statliga resurser som fördelades för tillgänglighet till insatser inom BUP och VUP. Dessa medel har riktats mot angelägna områden som uppmärksammats i nationella handlingsplanen. En mycket noggrann uppföljning har skett för att användning av resurserna skall ske på avsett sätt och vårdersättning har utgått först efter det att verksamhet startats eller åtgärd genomförts. Fortsatt satsning kan med fördel ske enligt denna modell och fördelas över en längre tidsperiod. Möjligheterna ökar då att optimalt utnyttja tillkommande resurser samtidigt som utveckling och anpassning av befintlig verksamhet kan ske.
Uppföljning och planering av den psykiatriska vården försvåras av att de system som används inte är väl ägnade att beskriva denna verksamhet. I Landstingsförbundets regi har nu startats ett nationellt projekt för att förbättra beskrivnings- och uppföljningssystem för den psykiatriska vården. Hänsyn skall då inte tas enbart till vårdvolymer och kostnader utan även till vårdkvalitet och vårdinnehåll. Av Primärvårdens sökande har 30–40 % psykiska besvär i form av gängse psykiska sjukdomar varav huvuddelen är depressioner, ångest och sömnstörningar samt stressrelaterade sjukdomar, psykosomatiska besvär och svårare krisreaktioner. Primärvården behöver bättre anpassas till den profil på vårdbehov både avseende psykologisk/psykoterapeutisk och psykosocial kompetens och avseende rehabiliteringsresurser. Även ungdomsmottagningarnas uppgift behöver tydliggöras.
Inom barnpsykiatrin är tillgängligheten skiftande och som helhet ej tillfredsställande. Särskilda vårdbehov för ”unga vuxna” behöver tillgodoses, framför allt neuropsykiatriska sjukdomar (ADHD och autismspektrumstörningar), ätstörningar som ökar och drabbar allt yngre, liksom depressioner och självmord samt narkomani och övrigt missbruk som går allt längre ner i åldrarna.
I Västra Götaland har under senaste decenniet skett en successiv ökning av antalet rättspsykiatriska patienter. Antalet asylsökande patienter har också ökat under senare år. Dessa patientgrupper tar i anspråk vårdutrymme inom vuxenpsykiatrin som tidigare utnyttjats för övrig psykiatrisk vård och innebär en avsevärd ”undanträngningseffekt” för övriga patientgrupper. Under senare år har också en omstrukturering av vården mot alternativa och mer samhällsnära vårdformer genomförts.
Nyinsjuknade i psykossjukdom och psykiskt funktionshindrade är de målgrupper vars vårdbehov med fördel kan kompenseras/tillgodoses i samhällsnära öppna och halvöppna alternativa vårdformer till exempel genom skapande av anpassade vårdplatser vid större öppenvårdsmottagningar, så kallade SLÖP (integrerad sluten- och öppenvård) ofta i kombination med mobila team. Depressions- och ångestsjuka har ökat och svarar för störst andelen av ökning av nybeviljade förtidspensioner. För dessa behovsgrupper erfordras bland annat förbättrad diagnostik och gemensamma utvecklade vårdprogram. Diagnostisering av sådan sjuklighet hos äldre bör särskilt uppmärksammas.
Ett ökande missbruk gör att behov av insatser för personer med missbruk i kombination med psykisk ohälsa ökar för såväl ”unga vuxna” som vuxna. För narkomaner, särskilt opiatmissbrukare, finns behov av avgiftningsplatser med kopplade resurser för substitutionsbehandling (”metadonmottagning”) lokaliserad till Västra Götaland. Utveckling av sådant vård är ett alternativ till den nu allt mer ökande och kostsamma köpta vården. Personer med neuropsykiatriska tillstånd finns också inom det vuxenpsykiatriska vårdområdet och diagnostisering behandlingsmetoder och vårdsamverkan behöver utvecklas för denna grupp.
Regeringen planerar en reformeringen av lag om vård för av psykiskt störda lagöverträdare fr o m 1 januari 2005. Domstolen föreslås i framtiden att döma gärningsmannen till ett tidsbestämt straff och att psykiatriska vårdbehov skall tillgodoses under strafftiden. Utskrivning från rättspsykiatrisk vård skall då ske senast vid tiden för inträdet av villkorlig frigivning. Förslaget medför att fler kommer att dömas till skyddstillsyn med föreskrifter om psykiatriska vårdkontakter. Konsekvens av reformen är bl a att fler patienter än idag bör få sina vårdbehov tillgodosedda i öppna vårdformer inom den övriga psykiatriska vården. Det finns fortfarande frågor som är föremål för diskussion, bland annat ansvarsfrågor och statens engagemang beträffande finansiering av vården. En förstärkning av öppenvårdens resurser till följd av reformen beräknas av Justitiedepartementet kräva ett öppenvårdsteam per 250 000 invånare.
Med hänsyn till den aktuella reformeringen av lagstiftningen finns ett behov av översyn av genomförandeplanen där framtida vårdbehov samt investerings- och kompetensfrågor bör belysas. Översynen kan också innebära förändringar i planeringen vad avser vårdstruktur och geografisk lokalisering.
Under 2001 anlände 5 000 nya asylsökande till Västra Götalandsregionen. Därtill kommer kvotflyktingar och anknytningsfall. Under hösten 2002 skedde en fördubbling av antalet asylsökande och denna högre nivå beräknas bestå under åtminstone 2003. I mottagande av asylsökande skall ingå hälsoundersökning samt tillgång till viss sjukvård. För detta erhåller regionen särskilt statsbidrag. Hälsoundersökningens syfte är bland annat att identifiera akuta vårdbehov och smittsamma sjukdomar. Administration och genomförande av sådan verksamhet är i dagsläget inte tillfredsställande.
Konsekvenser av dessa brister är att hälsoundersökningar endast genomförs i begränsad omfattning, kanske enbart 25–50 %. Medicinska konsekvenser av detta är att det sker en underdiagnostisering av smittsamma sjukdomar och av psykiska sjukdomar hos barn och vuxna. Förutom det onödiga mänskliga lidande som orsakas på detta vis, riskerar regionen att göra ekonomiska förluster genom att kostnader för vård av asylsökande inte identifieras av vårdgivarna och därmed inte återkrävs av staten.
Mot bakgrund av detta är det angeläget att frågan rörande hälso- och sjukvård för asylsökande och flyktingar uppmärksammas och rutiner och administration rörande denna verksamhet byggs upp på ett sådant sätt att verksamhet kan bedrivas på avsett sätt, och så att den samlade verksamhetens administrativa och ekonomiska system fungerar tillfredsställande.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Mona Berglund Nilsson (s) |
|
|
Urban Ahlin (s) |
Marianne Carlström (s) |
|
Sonja Fransson (s) |
Christina Nenes (s) |