Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag för att mildra kostnadseffekterna av socialtjänstlagens vistelsebegrepp vad gäller hemtjänst för de kommuner som har hög andel fritidsboende med hemvist i annan kommun.
Socialtjänstlagens vistelsebegrepp har i stort sett vad gäller rätten till hemtjänst fungerat bra utom i några undantagsfall. Det är dock helt klart att vissa få kommuner som fungerar som ”sommarkommuner” har fått ökade kostnader på grund av lagens vistelsebegrepp.
När en person med varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser önskar flytta till en annan kommun får enligt SoL ansökan om bistånd ställas till inflyttningskommunen. Ansökan ska då behandlas som om den enskilde var bosatt där.
Främst är det kustkommuner som drabbats av förhöjda kostnader på grund av detta. Idag är situationen så att en semesterkommun utan förvarning kan stå inför fullbordat faktum att omvårdnad måste ordnas direkt till en person som är beviljad dygnetruntstöd i sin hemortskommun.
I synnerhet där kommunen ligger i närheten av en storstad är problemen stora. Andelen fritidsboende som har sin hemvist i näraliggande storstad är betydande. Det får alltså effekt för hemtjänsten för de fritidsboende som bor där under sommarmånaderna och samtidigt är berättigade till hemtjänst i sina hemvistkommuner.
Flera kustkommuner har dessutom vikande befolkningsunderlag (fastboende) och brottas med ansträngd ekonomi. Ordinarie personal behöver vidare semester och man har ibland svårigheter att rekrytera semesterpersonal med de löner som idag betalas.
Riksdagen har tidigare behandlat problematiken och då hänvisat till att tidigare utredningar inte visat på att den här typen av kostnadsproblem skulle uppstå. Nu har socialtjänstlagens vistelsebegrepp varit i kraft ett antal år och det kan konstateras att främst de här tre nämnda kommunerna utsatts för kostnader som går utöver det andra kommuner normalt kan räkna med på grund av lagens regler.
Äldre och handikappade skall självfallet ha möjlighet att vistas i sina fritidshus när de så önskar, men den övervältring av hemtjänstkostnader som därmed sker borde avbalanseras för de berörda kommunerna.
Socialutskottet har alltså tidigare fastslagit att inga betydande merkostnader har uppstått för turistkommunerna. Om detta uttalande torde de berörda kommunerna ha en något annorlunda uppfattning. Därför har ett tio tal kommuner från ost- och västkusten bildat ett skärgårdsnätverk. En av frågorna man ämnar arbeta med för att underlätta för fastboende i skärgårdarna är just frågan om var personer som vistas stora delar av året i sitt fritidshus är mantalsskrivna och betalar skatt.
Vi anser att det som nu krävs inte är generella nya system utan riktade åtgärder som kan tillgodose den som i hög grad är drabbade av det nuvarande systemet.
Riksdagen bör begära att regeringen återkommer med förslag till lösningar för de kostnadsproblem som främst drabbar kustkommunerna med stort fritidsboende.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Ingvar Svensson (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |